.

Thanx giving middag med massa amirkanska familjer!



Nu är det söndag, igen, klockan slog nyligen 17.00 och jag blev fprecis ärdig med danceconcert review. Vi hade nämligen til uppgift att gå på dansuppvinsning i gårkväll och därfter skulle vi skriva en uppsats med våra åsikter och intryck. Uppsatsen ska in på tisdag på modern- dance lektionen oh jag är klar i förbehåll, så nu behöver jag inte tänka mer på det.! Fast det är värt att tänka tillbaka på dansuppvisningen, för den var sååå bra! Det var massa studenter ifrån mitt college SBCC som dansade på på Labero theater på Canon perdiodo street. Det var en rikgtigt fin teater, så där gammaldags ifrån rennässans tiden med pelare, kolumner och allt som hör till den epoken, minnet har jag kvar av historian och det vi nötte under gymnasie tiden.
Det var i alla fall en jätte bra dansuppvisning, alla var jätteduktiga och det var många i publiken.

Kan ni tänka er att min danslärare fått massa utmärkelser både ifrån New York college, utmärkelser i Los Angeles, Long Beach och gått ut universitetet i Colorado. Hon har var med och gjorde koregrafin i filmen The Dance of Angels Who Burn Their own wings och hon har även haft elever som fått vara dansare i filmer och i TV. Det är vanligt med massa sådana typer av kändis saker här hela tiden i usa. Men det är häftigt att veta att man har en sådan känd lärare. Men hela Sbcc, colleget är av hög status på utbildningen, visste ni att Lindsey Loah har gått på samma skola som jag går i? Eller at det finns basket spelare som numera är med i NBA som graduerade ifrån mitt colleget? SBCC är bra + att det är Californiens vackraste colleget dessutom=)

Nåja, vad har jag mer gjort denna helg?
I fredags tränade jag som vanligt, spelade piano och hade engelska.
Efter det gick jag till down town på stats inspektion, jag tittade i affärerna. VAr bland annat inne på Macys, NOrdstroms, american eagle och andra affärer, suget att handla var stort men det finns så otroligt mycket fint man kan köpa så man vet inte själv vad man ska välja. Jag hittade mycket fint, skor och kläder men de får stå kvar i affären, jag köpte inget i alla fall. Det var mest kul att titta och även se hur jul dekortationen lyser upp hela staden, redan. Men snart naklas jule tid och här börjas det tidigt. Det är så mysigt att se alla tomtar, lampor och höra de amrikanska julsångerna spela på radion i shopping centerna. Man blir så där sugen på jul och gran. Fast här blir det ju palmer och ingen vit snö, istället får vi nöja oss med vit sand, men det är ju varm och mysigt det också. En somrig jul om inte annat.

I fredags kväll var jag på Starbucks café också. Gladia kom och hämtade upp mig och vi åkte upp till La cumbra för att träffa Liliya. Vi pratade fast syftet var att jobba med engelska arbetet och det gjorde vi också! DEt var en trevlig kväll.


I lördags blev det matinköp på morgonen, som vanligt. Matlagning är lite av min vardag nu och jag tycker det är roligt att laga mat.
Sedan blev det lite andra sysslor son städning, tvättning och annat basalt, som känns så bra när det är gjort.
Runt lucnhtid blev det promenad till stranden och mot gymmet i skolan. Jag sprang av mig lite och konditonen har blivit mycket bättre under detta halvår, av all motion. Träning  gånger i veckan, dans 2 gånger i veckan och cykling+ mina powerwalk liknande sysselsättningar då jag känner behovet av en nypa frisk luft.
Dock åkte jag buss hem efter träningen.

Runt 17.00 i lördags så började jag göra mig i ordning inför kvällen. Det var nämligen thanx giving middag med alla international friendship parteners. Alltså, min kontakt familj som är amerikanare skulle gå med mig på en middag och vi skulle spendera kvällen tillsammans med andra amerikanska familjer och deras studenter som de har kontakt med.
Vi åkte upp till montecito i berge, där det brann för en vecka sedan.
Middagen hölls i en gympa sal och de hade dukat jättefint, med orangea bordsdukar och vacker dekoration ifrom av löv och annat på borden. Där fanns både studenter från univerisitetet och ifrån colleget. Jag mötte en svenksa som går på highschool och som sa att de är så omoget där, hon tyckte det kändes ovant att prata svenska. Highschool, ubytes år, var hon på och det verkade inte vara någon höjdare sade hon. Hon hade hellre velat gå på colleget, vilket jag upplever som mer ansvar och friare, slippa veta att man ska tillbaka till gymnasiet igen, utan istället vistas bland studenter i en miljö där du själv styr över dina studier.
Middagen var bra organiserad, vi satt vid runda bord och vi hamnade med en amerikansk småbarns familj och de hade 2 mexikanskor med sig. Jag fick höra massa dåligt om Mexico city, som har 30 miljoner invånare med all dess våld, kriminalitet och andra hopplösheter. Så verkar inte vara något ställe att rekomendera, obviously!
Under kvällen åt vi god mat, kalkon, söt potatis och annan traditionell thanks giving mat. Thanks giving är nästa torsdag egenligen men detta fick äga rum innan. Det var sketcher och tävlingar på scenen.
Efterättena var också många, pumpa paj, äpplekaka som jag åt fast jag slår fast vid att Morfars äppel kaka slår alla rekord, det finns ingen äppelkaka som är så god som den, det kan jag garantera er!
Men det fick bli en amerikansk äppelpaj i alla fall.

Efter middagen åkte jag till dans uppvisningen. Familjen skjutsade dit mig. Som ni redan vet så var den verkligen värd att se. Jag kanske kommer vara med i den nästa termin, om jag väljer den kursen.
Efter dansen gick jag och Alexa, ifrån Costa Rica hem. Hon bor i samma hus som mig. Hon gjorde mig verkligen sugen på att börja dansa jazz dans så förmodligen kommer jag ta den kursen nästa termin. Det verkar roligt. Modern dans är kul också, men den är annorlunda, lite annat än vad som verkligen faller mig i smaken.

När vi kom hem så var huset helt tomt, alla hade dragit sig ut på fest. Men de kom tillbaka fortare än kvick, redan innan tolv satt de i köket och åt nudlar och anledningen till att det hade gått ifrån festen var att det var så trötta, så de orkade inte mera helt enkelt! Det var längesedan jag hörde en sådan kommentar, så det var
ju också en variannt!

Idag har det varit kallt och ruggigt. Pratade med pappa i morse. Han tycker jag rabblar på i ett hela tiden så han får ju knappt en syl i vädret, men pratkvarn ha jag ju mer eller mindre alltid varit och det är inte lätt att få tyst på mig när jag väl går igång med mina samtal, fast tur att jag hela tiden har så mycket roligt och spännande att berätta. Det är nog därför man orkar lyssna med spänning hela vägen ut.
Ja för äventyret fortsätter. Jag hittar ständigt på nya saker att göra hela tiden och jag har aldrig tråkigt. Jag fyller upp all tid jag har med massa aktiviteter och jag känner mig så fri, jag lever livet på ett sätt som jag aldrig gjort förr och jag är alltid, alltid glad. Det känns så skönt att man kan känna såhär. Även idag har jag gjort en hel del nytta och kul, trots det höstliga vädret.
Jag tog mig en promenad upp på hela gatan där jag bor, ända upp till 24 blocket ifrån 12:e vilket resulterade i en 45 minuters lång promenad. Kände riktigt hur hösten har kommit hit, när numera vintern står på glänt i Sverige.
FAst det kändes omväxlande och friskt i luften. Man fick liksom en genomvädring av hela kroppen och när jag kom hem åt jag lunch. Sedan var jag trött, tog en kort blund, fast insåg att sova mitt på dagen kanske kommer göra mig ännu mer slapp. Så istället tog jag mig ner på min cykel till Los Banios, den kommunala utomhus poolen. Jag betalade 5 dollar och pladask började jag simma i en pool. Kände helt ekelt för att röra lite på mig och simma var ett tag sedan jag gjorde.
Så i eftermiddags simmade jag under den gråa himlen men poolen var temperaread och det var inte kallt. Jag kände mig jätte fräsch i efterhand.

Därefter blev det ett snabbt besök för att reparera cykel foten som hade lossnat. Men nu funkar det igen.
Sen skrev jag min uppsats nu börjar även denna blogg bli färdigskriven för idag.
Den kommande veckan kommer bli kort.
Jag är ledig torsd, fred, lörd, söng, för det är thansk giving. På tisdag har jag sång performance, prov och sen engelska och dans som vanligt. Kommer sitta och skapa dokumentär film, mitt sista projekt som ska in om en vecka.
Sitter och har lite ideér på hur det ska se ut och ska ta tag i det då det fått mogna klart.
Såg föressten en skrämmande dokumentär om en kille som gick på lina mellan de två tornen på world trade center, innan attacken. Gud vad många galna människor det finns alltså. Det vet ju själva varken i eller ut på vad det ska göra av sina liv.
Jag känner mig iaf mig riktigt nöjd med helgen. Som alltid har det varit massa nya grejer jag fått vara med om.
Toppen helt enkelt! Tänk att alltid veta att det finns något nytt som väntar än, och att det aldrig tar slut. Awsome är det helt enkelt! som alla brukar använda i varannan mening ungefär.
Men jag lär mig engelska, och det går riktigt bra. Tänk att folk tror att jag kommer ifrån amerika, det måste ju tyda på att språket inte låter dåligt. Eller så ser jag ut som en tjej ifrån amerika.
Fast folk brukar faktiskt gissa på att jag kommer ifrån usa och gör de inte de så tror de att jag kommer ifrån Frankrike eller tyskland. Ibland händer det att de tror att jag är svensk. Fast många är fundersamma över vilket land jag faktiskt kommer ifrån. De säger att jag skulle kunna komma ifrån vilket land som helst, det är svårt att riktigt se.

Försten tycker mamma det känns fantastiskt att jag kommer hem snart, som hon har längtat efter alla mina djupa samtal och positiva ideér och andra reflektioner. Ja, jag saknar folk att ha djupa samtal med, men ni anar inte hur många nya yliga kontakter jag har knytit här, nästan mer eller mindre ifrån hela världen. Och folk verkar gilla att prata med mig. Och jag gillar ju också att prata. Vilken bra kombination. Jag har inga nära vänner som de få jag har hemma, men känns som jag verkligen lärt känna massor av nya ytliga vänner , som man pratar med i olika situationer. Jag känner mig inte ensam för det finns alltid någon jag kan umgås med. Det är bra att vara öppen och inte ha bara 1 kompis, för det är så tröttsamt och det kan bli isolerande. Så istället frösöker jag prata med flera olika och varje enskild person som öppnar sig för mig öppnar också en värld full av deras livshistoria, deras vanor och deras sätt att se på livet.
Vilka erfarenheter!
Nu ska jag säga som många säger: Jag är pepp! Motiverad för den eventuella Sandiego resan innan jag åker hem till sverige över julen, pepp på thanks giving, handla julklappar, åka till ett jätte stort shoppingcenter innan jul,.
Ja, helt enkelt jag är fullt tillgas för att fortsätta att njuta/ enjoy my time till fulle. Som jag faktiskt gort ända sedan jag kom i början av augusti. Och jag kan inte fatta att det är mindre än 4 veckort kvar till jag ska åka hem för ett litet break ifrån detta. Men gud va kul det ska bli, och gud va skönt det också ska bli att komma tillbaka till solen igen i Januari då sverige förmodligen ligger inbäddat i snö och kyla!
Hälsningar ifrån mig till Er!

Igårkväll innan jag somnade läste jag lite i Mia Törnbloms bok: Mera självkänsla!
Det var längesen jag tog upp en svensk bok nu, har mest blivit engelska under det senaste halvåret, men hur som helst läste jag två citat ifrån henne vilket verkligen är värt att upprepa och försöka ta åt sig av:

'' Jag tänker att jag är härlig, och att alla andra också är det. Och om jag möter någon som inte är så härlig, vilket såklart händer mig precis som alla andra, så väljer jag att tänka att det finns en orsak till att den personen jag möter har blivit ohärlig. Sedan gör jag vad jag kan för att undvika de människor som inte är så härliga, men jag ser mig inte som bättre än dem för det''

Det där tyckte jag verkligen var något klokt att gå tillbaka till och försöka praktisera själv.
Jag älskar psykologi, djupa tankar, funderingar, egen självkännedom, förståelse för andra människor och allt som har med vårt inre att göra. En sådan här bok av detta slag skulle jag lätt vilja skriva själv och jag har redan skrivit en hel del på egen hand som skulle kunna fogas ihop till en bok.

Tillbaka till citatet, alla människor möter varje dag folk som de irriterar sig på, lustiga människor, otrevliga människor, avundsjuka, nedtryckande, kaxiga, stöddiga etc... ja listan är oändlig på hur mycket negativit det finns att bli bemött av ifrån en del människor. Ingen kommer ifrån dessa möten, vare sig det gäller på arbetsplatsen, i kassan på stan, skolan, fritids, dagis, tåget, hemma.. ja helt enkelt överallt där det finns människor. En del situationer blir man bara sådär lite lätt irriterad på, där man tänker att här kunde denna person varit en aning trevligare, medan somliga situatuationer gör att det totalt hettas upp av ilska och frustration inom oss. Vad vi ger som respons, alltså sättet att ge igen eller varierar. Endel människor går igång i tjafs direkt, säger ifrån, argumenterar och står på sig... andra har alla dessa ideér inombords men lyckas aldrig nå ut med allt de skulle vilja nå ut med just när situationen är angelägen... istället sväljer de ner allt och grubblar i efterhand på hur mycket de ''hatar'' denna människa och de är besvikna på sig själva att de inte sade något tillbaka på plats. Vanligt är det också att när folk bemöter oss dåligt så tenderar många människa att tro mer på dem än på sig själva. Man väljer att tro...ja det är nog dem som har rätt, det är nog mig det är fel ¨på, jag är inte tillräckligt värdefull, inte lika bra som dem,, och det är orsakern till att de vågar gå på mig och betee sig dåligt.
Tänk vad dumt och fel egenligen: Att en människas spydiga beteende och dåliga uppförande nog ska bero på oss....
att en annan människa inte vet hur man uppför sig korrekt ligger i vårat ansvar och fel...hur har man äns maken till att klanka ner på sig själv till den graden, att ge sig själv skulden för något som inte är äns egna fel,,något som helt ligger i den andra människans händer! Det borde vara förbjudet att äns tänka tanken att ''slå på sig själv''', anklaga sig själv och låta sig bära skulden av dessa handlingar. Vi måste vara tacksamma för vilka vi är, uppskatta att vi fick ett liv, allt vi har och allt vi är är: För alla vi ÄR verkligen något! Vi måste älska oss själva för att kunna älska andra människor. Det bli också mycket lättare att umgås, leva livet och också njuta av livet om vi tycker om oss själva precis som vi är.
Det gör att vi släpper fokus på att tänka självcenterarde, negativa, nedlåtande tankar om oss själva som får vår självkänsla att sjunka till botten. Vi blir mindre upptagna av att hela tiden tänka vad andra människor ska tycka om oss, eftersom detta inte spelar någon roll för oss, huvudsaken för mig själv är mina åsikter, det är de jag står för och det viktigaste hänger på att jag ska må bra med mig själv...inte att andras egna dåliga välmående ska låtas gå ut över oss. Sanningen ligger nog i minst 99% av fallen i att det faktiskt finns en inre orsak hos varje människa att de blivit ''ohärliga''. Det finns saker som de själva känner sig illa med, dåligt tillmods eller har en allmänt dålig självkänsla. De har behovet av att hävda sig, trycka ned andra där de vågar, för att genom dett stärka sin egna existens: Gud vad vädelöst och svagt! Fast också otroligt synd om dessa männikor. Tänk att folk mår så dåligt så de har behovet av att sprida över det på andra också, för att inte själva vara ensamma om det...tänk vad dåligt att man har glädje av att vara stygg och elak, bara för för att själv må bättre av det. Det enda man har att fråga sig dessa människor är: Mår du bra? Svaret på det är abolut NEJ, jag mår skit, men det skulle de aldrig våga erkänna det för någon, för då skulle de ju hamna i underläge i jämförelse med andra männikor. Titta vilket behov att jämföra sig med andra människor det finns: VAd tragiskt att man inte kan jämföra  sig med sig själv, sluta hela tiden tänka att det finns bättre, duktigare, mer begåvade och snyggare människor i våran omgivning. Det är verkligen styggt och otacksamt i jämte mot oss själva! Tänk när det kanske kommer en dag då vi verkligen har större bekymmer än ett blåmärke på knät,  väga 3 kg för mycket, vara 2 cm längre, ha mindre/ större ögon, vilja ha lockigare/ rakare hår. Ja, den dagen då vi kanske verkligen är sjuka, står mellan liv eller död, förlorar jobbet eller någon av våra närstående sitter i en djup livsknipa. JA då inser vi verkligen i efterhand hur bra vi hade det, att vi verkligen inte hade något att klaga över. Det är lite av dettan äldre har lärt sig genom livets resa de åkt igenom, för dem var allt bättre för, huden var slätare, kroppen för spänstigare och yngre, deras föräldrar och familj levde med dem och de var fria, friska, unga och kunde göra vad de ville. Som äldre inser de sedan hur dumt de var av dem att hänga upp sig på små saker, både på folk runtomkring sig och på att ge kritik till sig själva. Livet har lärt dem en hel del, och det är nog därför de också säger till oss yngre, sluta klaga, och njut av era liv medan ni är unga och bekymmer fria, livet passerar så fort ändå förbi. Det stämmer, men visst kan unga människor också ha problem , det säger jag inte.
Men alla har olika problem, i olika åldrar och allas problem är viktiga att ta itu med och kunna handskas med på rätt sätt,
För att allt ska fungera så bra som möjligt, för att vi ska må så bra det bara går och göra det bästa åt vilken situation det än rör sig om, så ligger huvudansvaret på oss, mig, JAG!
Vi är det viktigaste vi har för oss själva, det är därifrån vi hämtar styrka att leva och kraft att älska alla runtomkring oss som verkligen betyder allt för oss. Vi gillar folk som ger oss beröm och som är snälla mot oss, alltså, vet vi vad som krävs för att tycka om någon. Därför är det lika viktigt att vi ger beröm till oss själva, varje dag, och också är snälla mot oss själva: Då kommer vi succesivt börja tycka mer om oss själva för var dag som går.
I takt med att denna självuppbyggnad av vår egna person börjat bygga upp sig och blivit starkare så kommer vi också märka hur mycket enklare det blir att umgås med människor i vår omgivning. Vi kommer inte längre bara ha oss själva, våra självcentreradde tankar och fokus på våra problem. Vi kommer uppträda mer säkert, avslappnat och alrig ha behovet av att trycka ner och vara otrevlig mot någon annan eftersom vi inte längre har behovet av att stärka oss själva på bekostnad av att någon annan människa ska få lida av spydigheter ifrån oss. Eftersom vi älskar oss själva så har vi inte behovet att få bekräftelse och bevis att vi duger: Vi jämför oss inte längre med någon annan, och vad andra tycker om oss är betydelselöst, dessutom är alla andra i våran omgivning lika osäkra och upptagna med sina egna problem och missnöjen, och dåliga självförtroenden så de hinner inte äns fundera på hur andra är. Det är som när någon går och tänker på en finne i ansikte. Vi är inte ett världscentrum och ett objekt som alla har i skallen. Vi är alla människor och var och en av sin egna sort! Vi kan verkligen sluta att tro att andra bryr sig så mycekt om varje detalj hos oss, för alla människor känner och tänker lika mycket om sig själva som vi gör. Tyvärr tror många att de är ensamma i världen om att känna endel känslor. De brukar tänka, det är bara jag som känner så här, bara mot mig folk beter sig så här och det är bara jag som har otur eller mår så här. En gång hörde jag en väldigt dum kommentar ifrån en person, den lydde:
''Hur kan hon som är så söt och perfekt, och som också vet att alla tycker det vara så nervös när hon har muntliga föreläsningar inför klassen. Hon har ju inget att vara osäker över''
Det första som slog sig, du måste ha stigit upp på fel sida idag eller pratar du i nattmössan kanske?
För det första så ligger nervositet i människans natur, alla blir det oavsett hur de än ser ut eller uppfattas. Kanske ibland faktiskt folk som vet att de är omtyckta blir det ännu oftare eftersom de ständigt har kravet på sig att få upphålla denna bild av sig själva. De pressar sig hårt för att inte tappa i någons ögon och det vill hela tiden prestera till max, eftersom de vet att detta förväntas ifrån dem. Samma sak gäller folk som sminkar sig hårt varenda dag och alltid klär sig tipp topp. De har också kravet på sig att de alltid måste komma i detta skick, eftersom folk är vana vid det, för vad skulle hända om de en dag visade sig offentligt i en joggning dress, uppsatt hår i en toffs och helt osminkade: Jo, de skulle vara rädda för vad folk skulle tycka om dem! De skulle vara rädda för att inte längre vara det folk förväntat sig, att inte längre vara ansedda som snygga och därmed skulle hela deras självförtroende falla ned pladask i sjön och sedimentera på botten för alltid!
Vilket dåligt självförtroende och vad svagt dessa människor känner sig i grund och botten, att hela deras liv hänger på vad andra ska tycka. Att de jämför sig med andra och mår inte prima med sig själva, uppskattar sig själva i oberonende till andra människors åsikter, att det hela tiden ska vara A och O vad andra ska tycka. Att vara tillräcklig i andras ögon.
Tillbaka till den där kommentaren om tjejen som var nervös fast hon visste att hon såg bra ut!, som personen som sa det till mig påstod. Jag vill bara tilläga, hur kan vi egentligen veta vad folk egenligen tycker om sig själva. Jag menar, alla klagar på sig själva och har alltid något negativt som de inte är nöjda med att komma upp med. Vad kan vi andra egenligen veta om hur denna tjej som söm förelästa egentligen tycker som sig själv, kanske hon inte alls kännde sig så vacker, kanske hon tyckte att hon var för kort, hade för mörkt hår, eller för ljust, kanske hon hade velat ha längre ben eller kortare lillfinger, eller större/ mindre näsa, blå eller bruna ögon, längre hår...eller att hon hade velat vara 4kg tjockare på överkroppen och 3 kg smalare på höfterna...ja gåtan ligger och vilar inom denna människas tankar. Hon kanske stod där och pratade inför publik och kände sig otillräcklig, rädd för vad folk skulle tycka, om de tyckte hon var för smal eller för tjock, eller om de kanske såg den där eventuella finnen under högra öron snibben. Det var mycket där inom henne som kretsade kring hennes egna existens i förhållande till andra. Hur bra eller dålig hon var i jämförelse med de andra!
Fast vad hon själv inte visste var att i andras ögon så var hon tillräcklig och Bra på alla sätt precis som hon var.
Så, att säga att hon inte hade någon anledning att vara nervös bara för att hon visste att hon var snygg och att alla tyckte det är ganska så missuppfattande. Hon kanske hade en annan uppfattning om sig själv än vad vi andra tror innerst inne, också kanske hon heller inte visste om det positiva folk verkligen tyckte om henne. För folk har i regel lättare att säga negativa saker till varanndra än positiva. Tänk att det i din omgivning finns en massa människor som tycker DU är duktig, ser egenskaper hos dig som de verkligen ser upp till och är avundjsuka över, det tycker du ser bra ut, är trevlig, varmhjärtad  och en rad med positiva saker som Du aldrig kommer få reda på. Vissa människor som du inte äns lagt mäke till medan andra som du mycekt väl vet vilka dem är. För det är så mycket gott som folk aldrig säger till varanndra som de innerst inne tänker och tycker. Det är synd tycker jag! Dessutom har alla olika smak, så att säga att alla tyckte en och samma sak om henne är också fel, för vi vet inte innerst inne vad alla tycker, men det ska numera inte spela någon roll då vi tycker om oss själva.

Så det bästa du kan göra är att helt enkelt välja hur du ska ställa dig till saker.
Sopa bort saker som tar onödig energi ifrån din dyrbra tid,
men se till att använda en rikgtit bra sopkvast,
för rent ska vara rent.
Ta itu med alla dina bekymmer och våga se och känna dem.
För problem är duktiga simmare och flyter gärna upp till ytan om du tränger undan dem.
Därfter kan du försöka komma på olika strategier på hur du ska hantera det hela.

Ångra aldrig dina beslut du fattat i tro om att det hade vart bättre om du gjort på ett annat sätt,
för vem vet, det kanske hade varit mycekt sämre. Tro istället på din beslut och se det bästa av allt som sker HÄr och NU!
VAr positic och glad, det hjälper dig att bli mer öppen för chanser som kan komma i ditt NU,
och eftersom du tror på dig själv och tycker om dug själv så vågar du ta chanserna också.
Du är inte rädd för att misslyckas, eftersom att det inte innebär att Du är misslyckad för den saken skull. Du är en lika lyckad individ för det.
Genom att ha en god självkänsla så vågar Du lita på dig själv och får en känsla av att Du kan klara allt, vad som än händer.
För att få ut det maximala av livet så lägg fokus på saker som känns vitktiga, bra och betydelsefulla för din del. LÅt inte andra ''ohärliga'' människors dåliga välmående få prägla dig negativt.
Städa helt enkelt bort sådant som tar för mycekt plats och känn hur mycekt mer livet har att ge.
VAd mycket tid det finns att vinna genom att bara sluta fokusera sïg på sina egna ''brister'' som man själv tror att man har och genom att ödlsa tid på dumma människor.
Du v'äljer hel
Det här är inte det lättaste men det går.det går.det går.
Bara du älskar dig själv  och inser att du själv är för dig är Allt, allt, ALLT!
Då lovar jag att förändringarna kommer bli större än vad själv från börjat kunna tro.
Allt är värt ett försök! Det finns inget att förlora.


Vi är inte stjärnor för alla de miljontals himmelsrika själar som beträder denna jord men vi borde åtminstone försöka göra vårat liv till det bästa egna himmelriket för oss själva, där vi trivs att leva, för vi hör hemma i våran egna himmel. Vi föll ned på jorden ifrån en aldelles egen unik himmel långt ifrån universum och därmed fick vi ett liv på jorden. Det är viktigt att vi behåller den himlen i samma goda skick genom att leva ett lyckligt liv där vi uppskattar oss själva och älskar oss precis för dem vi är...för det är också den samma himmel vi ska tillbaka till den dagen då vi tar farväl till jorden och livet här är över....
och som man brukar säga att man ska alltid lämna saker i samma goda skick som de var i när man kom.

San Fransico är en stad jag inte kommer glömma,
det var en fin upplevelse som jag ofta tänkter tillbaka på. Men å andra sidan kanske jag får uppleva den igen,
avståndet dit är inte mer än 5 timmar med bil härifrån.




Så sitter jag här i mitt rum vid skrivbordet,
ute skiner solen,
men usch vad det var kallt i morse när jag gick till bussen.
Trött var jag också,
efter att ha kommit hem 22.00 igårkväll ifrån documentary- filmmaking kursen,
sen upp innan 7.00 imorse,
för att sedan  en timme efter göra dept- exam, slutprov i englska, läsning.
Men jag hann allt,
trots att jag skriver mycket ibland,
skönt att det känndes som det gick bra iaf:)
Så här dags på dagen, 10.15 brukar jag vanligen sitta i ett övningsum och spela piano,
vi har så många skalor och en låt som snart ska vara färdig.
Men idag fick det bli en specialare,
jag åkte hem på denna rast istället,
kände att jag måste vila ut efter veckans prov.
Hade prov i skrivning, också depatment exam i tisdags,
hoppas jag får tillbaka den i eftermiddag,
då jag ska tillbaka till colleget.
just det,
sen har jag sång performance, prov, i dag också.
Så efter att jag ätit min egna tillagade lunch här snart,
så ska jag öva på min italienska sång, ja vi lär oss att sjunga på italienska,
så det blir nästan som lite opera på det hela.
Men hoppas jag också ska gå sin rätta väg.

Just nu är jag både lite trött och hungrig.
Så¨därför ska jag nog först äta och sen ta en liten siesta, som man säger på italienska.
Efter det ska jag öva min sång,
ta bussen till skolan för eftermiddagens lektioner, som både är engelska, sång och dans.

Sen är jag hemma igen runt 18.00 ikväll.
Vilka långa dagar, tur att de är så bra och trivsamma som de är.

För övrigt har det varit en vecka med ett och annat kul som hänt...
har blivit erbjuden jobb i en musik affär som piano lärare till nästa termin här,
men jag får inte jobba för reglerna är sådana enligt visumet, men kul att att folk ändå tycker jag har kapacitet till att undervisa piano.
Sen fick jag en femma på min sista uppsats, A+, dvs. 99.1% i reading engelska, ett sammanställt engelska betygs dokument.
Sen var min artikel med  i OT som en extra liten rolig grej, att jag kan skriva för en tidning.

Så nu kände jag att jag förtjänade en liten lugn lunch tid så här på torsdagen.

Fredag= Starbucks med Gladia och Lilia, vi ska göra klart ett grupp arbete, så det blir att arbete på cafét.
Lördag= Ska vi på danc conset, dansuppvisning,
sen på kvällen är det thanskgiving middag med alla familjer och studenter som har en konktakt familj.

Och snart är det thanskgiving, nästa vecka.

Jag blir kvar här i Santa Barbara, och håller vädret i sig så kommer jag nog tillbringa en del av tiden på stranden vid skolan:





Annars så måsta jag nog rappa på lite nu, så jag inte blir sen.

Jag har en känsla av att jag kommer bli storstadsbo i framtiden.
Jag tycker om städer... de har sin charm, fast trafiken är jag mycket tacksam av att jag slipper här i S.B.



Ha det bra!

Jag vaknade av att öjudet av massor av helikoptrar. Pappa ringde och frågade hur läget var. Men som tur undgick vi en evakuering! Men utanför mitt fönster kände jag lukten av rök och himlen var alldeles grå av rök. Det kan ni även se på bilden här ovan som är tagen efter min engelska lektion som jag hade runt lunch tid. Hur som helst,
jag var väldigt lättad när jag kunde ställa tillbaka mina ''evakuerings saker'' och hörde att branden gick bort ifrån oss.
Det var verkligen läskigt att se det där berget mindre än 2 km ifrån vårt hus bara brinna och brinna, allt mer kraftfullt.
Jag gick till skolan och på lektionen pratade vi om branden. Det är mycket märkligheter man får vara med om, när man som minst anar det. En morgon för några veckor sedan vaknade jag av att det skakde i hela min säng, och ja då var det en jordbävning, dock inte så stor, men ändå. Sen går man hem ifrån skolan och möts av ett eldhärjande berg aldelles ovanför. Jag kan tillägga att jag var betydligt närmre branden än vad som visas på¨bilden, eftersom bilden är tagen från stranden och jag bor 12 kvarter uppåt, i samma riktning.

Jag har verkligen en fin utsikt ifrån mitt klassrum kan jag tillägga:
 
Vad vi gjorde på engelskan förutom att skriva en journal om branden så gick vi igenom saker som kommer på provet på tisdag. Ska skriva uppsats om studenter som lever på krediter i Usa, vilket kan vara riskabelt.
Efter lektionen gick jag och Rebecca en promenad längs stranden. Vi såg en tv kanal filma branden och vi såg även helikoptrar flygandes med vatten.
Vi gick längs med strandpromenaden, sedan uppför state street.
Vi gick in i några affärer, b.l.a aerobsmith vilket var en fin affär. Men varken höst eller vinterkläder är så specíellt behövliga på detta varma ställe så därför är min inte i något större behov av varma stickade tröjor, inte när det dessutom nalkades runt + 30 grader då vi gick i staden.
Värmen och gårdagens hemskheter fick oss att bli sugna på glass. Så vad vi gjorde var helt enkelt att gå in till PASEO NUEVO, vilket är som ett litet utomhus shopping torg. Där satt vi i hettan och åt glass med hot chocolate fudgee: mycket god glass!

Därefter gick vi till posten, för hon skulle köpa frimärken. Jag var också i behov av frimärken men bestämde mig för att gå dit lite senare.
Så efter att vi sagt hej då, så gick jag hem. Sedan tog jag cyklen till stan för att köpa ett lyse och lås, kom fram att den kostanden var lika stor som cykeln, så hur mycket tjänar man egentligen på att köpa begagnade saker när man summerar extra kostnaderna? Ja det kan man ju bara börja räkna på.
Därefter cyklade jag på min uppdaterade cykel till posten för att posta brevet till mamma. Så nu väntar nya äventyr hemma i brevlådan, färdiga för att läsas!

Ja, vad hände sedan?
Jo, jag cyklade hem och lade in lite bilder på datorn, pratade med min familj i telefonen sedan skrev jag artikeln i mitt förra inlägg, om branden.
De var min fredag i stora drag.
Förövrigt har även denna skolvecka gått fort. Var ledig i tisdags vilket innebar att jag fick ganska mycekt skolarbete gjort.
Har tränat, spelat piano, vart i skolan, i onsdags var jag och besökte en tv- studio. Det var spännande att träffa en person som gör filmer för national geographics och som faktiskt visas i amerikansk tv för hela landet. Vi var i två olika studioar och fick se hur de gör dokumentärer, hela proccesen med klippning, filmning och berättelse. Har ju köpt en ny cykel då också som ni förstod här tidigare. Vilket kommer komma till stor användning här.
Så slutligen också braden då, som jag hoppas jag inte kommer behöva återkomma till mera. För det var obehagligt.
Läget är under kontroll, folk börjar ta sig tillbaka till sina hem, somliga utan bostad. Luften är nu inte alls rökig här längre. Dessvärre har branden spridit sig till Los Angeles. Men temperaturerna är så pass höga att brandriken är stor, då det dessutom i princip aldrig regnar.Sedan jag kom hit i början av augusti har jag bara varit med om max 4 regniga dagar, vilket ju är ingenting.

Så avslutningsvis får jag då säga, istället för höst hälsningar,

Summer greetings from Emilie, (kortet är taget från colleget)

                                           Färdig för evakuering------------>                         
Skogsbrand här i staden, och jag såg allt med egna ögon.                                     Polien sade att vi var i varningszonen och skulle börja packa ifall vi var tvungna att fly

 
Har skrivit en berättande artikel om hur hemskt det var att uppleva en skogsbrand för första gången
 i hela mitt liv. Massor av människor fick evakueras, jag sag allt med egna ögon. Att gå på gatorna, se elden flamma allt mer nedåt från berget, höra larmet gå i stan, brandbilar och både känna röken i luften och dessutom få aska i ansiktet.
Ja det kändes nästan som att vara i krig, där bomber hade släppts. Dessutom var vi i varningszonen för evakuering, så de viktigaste sakerna hade jag förberett i en väska.
Hela natten hörde jag helikoptrarna flyga över mitt huvud och hela himlen var i rök.
Det var verkligen en chokerande upplevelse: Läs en egen artikel som jag har skrivit, bara för att jag blev sugen av att leka journalist för ett slag:)

Emilie Olsson, 18, studerar i Santa Barbara och var på plats där den stora skogsbranden ägde rum

I somras tog jag studenten efter att ha gått ut Naturvetenskapsprogrammet på Oscarsgymnasiet i Oskarshamn. I början av augusti flyttade jag till Santa Barbara i Kalifornien, för att läsa musik, engelska och journalistik på Santa Barbra City College, en skola med 18 000 studenter. Tiden sedan jag kom hit har varit underbar och många spännande och upplevelse rika händelser väntade mig här. Vad jag däremot inte hade väntat mig var att en sådan enorm skogsbrand skulle utspela sig under min vistelse här, en brand som kom att skaka hela Santa Barbaras befolkning i chock och oro.

Under torsdagskvällen, 18.00 lokal tid, var jag på väg hem ifrån colleget då jag kände hur fruktansvärt kvavt och varmt det var i luften. Trots att det fortfarande är sommartemperaturer så var det ovanligt varmt för att vara i mitten av november. När jag kom hem till studenthuset som jag bor i så möttes jag av mina huskamrater som sade att det brinner. Vi slog på Tv:n och på flera amerikanska nyhetskanaler visades en massiv brand härja över berget alldeles vid sidan av vårt bostadsområde. Vi alla blev chokade och sprang ut för att titta. Mycket riktigt som det visades på tv:n, så var det en enorm brand som brutit ut och vi kunde se allt ifrån vår gata. Man såg hur elden flammade över berget. Det var orangea lågor över stora områden och man såg även hur ett stort, tätt rökpaket steg uppåt mot himlen.

Evakuering                                              

Omkring 1000 studenter hade fått evakueras till high- school på andra sidan staden och många människor fick lämna sina hem ifrån det olycksdrabbade området           

Montecito. Ett område där många miljonvillor och kändisvillor finns, bl.a. Oprah Winfrey äger en villa där. Trots att vi bor 2 km ifrån Montecito så uppmanades vi att vara i beredskap för en eventuell evakuering eftersom det blåste allt mer kraftiga vindar som gjorde att branden snabbt spred sig nedåt mot staden. Så mina viktigaste tillbehör stod packade och klara ifall att en evakuering skulle bli aktuell.

Strömavbrott

Jag var på väg till staden för att fylla på mobilen med pengar då det plötsligt blev strömavbrott. Affärerna stängdes igen och hela gatan var i mörker. Det enda ljuset man såg kom ifrån den kraftfulla elden uppifrån berget. Det såg nästan ut som ett vulkanutbrott. Man hörde sirenerna ifrån brandbilarna, folk sprang förtvivlat ut ifrån sina hus och en orolig stämning vilade över Santa Barbara. 

Rök i luften

Luften var väldigt rökig och det blåste aska rakt i ansiktet på mig. Ju senare det blev desto mer rök såg man över området. På nyheterna uppmanade dem att man skulle stänga alla fönster och dörrar. Vi följde tv: sändningarna hela tiden och de sade att de eldhärjade området blev allt  större och större.  

Stort brandsläcknings pådrag

Under hela kvällen och natten både hörde man och såg mängder av helikoptrar alldeles över huvudet, som var i fullt arbete för att släcka den kollosalt stora branden. Det hade också kommit en stor hjälpinsats ifrån Los Angeles för att släcka och bekämpa eldsvådan som orsakade att minst 100 hus brann ner.

Lugnande besked

När klockan började närma sig midnatt ringde vi ägaren till studenthuset och frågade om hur läget var för oss som bor här i staden. Vi fick ett besked ifrån honom som verkligen kändes lugnande efter den minst sagt hysteriska kvällen: Vi kunde äntligen tryggt gå till sängs för natten utan oro. Han sade att branden nu var under kontroll och att det var en stor mängd helikoptrar och brandmän som var i fullt arbete för att släcka branden. Vinden hade också börjat avta successivt och elden minskade allt mer och mer.

Branden avtog under natten

Morgonen därpå vakande jag av ljudet ifrån helikoptrarna som flög alldeles här ovanför. Släckningsarbetet var ännu i full fart och fortsatte under hela dagen.  På vägen till skolan på morgonen så kunde jag fortfarande känna doften av rök, den uppvärmda luften ifrån eldlågorna och se röken dominera på himlen över Montecito. Fast nu var det inte alls i samma intensiva grad i jämförelse med hur det hade varit kvällen innan, då jag var på väg hem ifrån colleget och min blick möttes av ett extremt eldhärjande berg som jag aldrig någonsin skådat i hela mitt liv.

Skriven av(byline) : Emilie Olsson

Bildkälla: http://www.newspress.com/teafire_2008/photo_gallery/images/10.jpg

Santa Barbara News press

En innehållsrik helg helt enkelt, med coctail- party (Meagen från sandiego på bilden ovan), tennismatch, shoppingcenter och retaurang med den amrikanska kontakt familjen, promender i parker och filmning och fotografering. Även ett inköp av vinterjacka.


I fredags vaknade jag och bestämde mig för att gå upp och handla,
så pallrade mig till vons för lite matinköp.
Redan kl. 9.30 var jag tillbaka och kändes skönt att ha det besväret avklarat,
fast numera så känns också matinköp meningsfulla,
handla nyttigt, veta att man mår bra av det och också att man kan laga maten också,
även de mer kluriga rätterna.
Sedan åkte jag iväg till skolan, övade piano, och låten är jag nästan helt klar med, på mindre än 1 månad,
vilket är ett framsteg, men piano är lite av min favorit grej så där kämpar jag i alla lägen.
Och även där gick det bra.
Strax innan 11 blev det gymmet en timme med Linnea. Springa, svettas och känna sig helt avslappnad i efterhand=)
Därefter hade jag engelska lektionen, fick tillbaka min uppsats..med ett glädjande resultat.
När jag får tillbaka min 3;e uppsats så har jag klarat hela kursen och går vidare till Engelska 100, vilket också enbart är engelska för amerikanare.
Åkte hem och åt, sen tog jag bussen till Mesa för att ta mig en promenad i den behagliga eftermiddags luften.
Filmade och tog lite bilder. Minst sagt spektakulära vyer vart man än vänder bilcken. Och folk verkar fortfarande inte gett upp att fråga mig om jag filmar för tv -ändning, men nej, jag filmar än så länge för min egna skull, för det  är roligt!
Kvällen var ganska lugn.
Tv- soffan och lite prat med Ben och Kotoe ungefär.
...Lördag...Carlas tennismatch...

innan dess hann jag med en promenad i parken här på garden street, det är nog en av de vackraste parkerna jag någonsin skådat, verkligen en njutning att bara gå omkring där, lufta sina tankar och låta mer ''må bra tankar'' beträda själen...men hade tyvärr brått så hann med att ta lite kort där också...

sedan tog vi bussen till montecito och tittade på tennis. Påminndes av tiden då jag spelade tennis och blev tidvist lite sugen på att börja, kanske ska ta en kurs nästa termin här på colleget eller kanske testa på någon helt ny sport...får se.
Carla förlorade men den hon spelade mot kommer fårn texas och spelar i divition 1. Hon är topp 20 så det är inte en lätt motståndare att ha med att göra.
Bussen tog oss sedan tillbaka till vårt hus. Kände mig som i någon mexikans provins när vi satt och väntade på bussen,
helt plötsligt kommer glass bilen, men utan glass, det var frukt istället, rikgtigt exotiskt,
låga hus, mörkare människor, lite 50/50 spanska engelska, palmer och andra färgranna blommor längst med vägkanterna och så bergen som ett ståtligt avslut på det hela!
Blev också en sväng till stan efter maten.
Var inne på Macys, tittade på smink, kläder, skor,
ja allt möjligt, var även på pasceo nuevo och inne på American eagle.
Kände ett sug av att handla nya kläder, en vinterjacka, byxor, tröjor,
men vad ska jag med det till, vinterjacka, här i californien, men det börjar faktiskt bli kallare,
och dessutom ska jag hem över julen till Norden, så då vill jag gärna hitta mig någon bekväm vinterjacka.
Provade en brun jacka, porvade byxor som satt bra till ett bra pris, luktade på väldoftande parfymer, och även lite kik på pyjamaser. Fast blev inget nytt inköp ändå, det får ligga och mogna lite, har svårt att bestämma mig än så länge.
Så då är det bättre att låta bli.
Vi hade coctail-party på kvällen. Vi hade ordnat en bar, med bordet i vardagsrummet, med blå lampor, och riktigt utsmyckat. Alla var fint klädda, coctail-kläder. Jag hade min favoritklänning på mig som jag köpte i Malmö förra året.
Den tycker jag så mycket om. Och det var så kul att höra ifrån andra att den tyckte den var så fin, jag blir så glad av komplimanger så jag går och tänker på det flera timmar efteråt och ibland ler för mig själv.
Det är så lite som behöver ske för att jag ska må bra. en riktig livssnjutare har det blivit av mej!
På tal om lite så var det faktiskt ganska ''lite'' folk här igår. Runt 40, både amerikanare, brasilianre, mexikanare, svenskar, turkar och allt möjligt.
Maggean från USa är nog den mest trevliga kompis från usa jag träffat:
Hennes personlighet är verkligen en guldmall för hur alla borde vara.
Äkthet,naturlighet och omtanke till max. Så kan jag kortfattat beskriva denna person.

Festen var som vanligt och blev lite nya konversatiner hit och dit. En lagom kväll.

En lagom söndag var det också.
Sov bort halva dagen vilket vanligen inte brukar vara typiskt mig.
Jag är den som gör mycket hela tiden och får mycket gjort, enligt andra jag hört iaf.
Men var uppe och klar vid 12.00. Så snart därefter kom den amerikanska familjen och hämtade upp mig.
Vi åkte till Nordstroms . Kändes nästan som att sitta på NK i Stockholm. Nordstrom är ett stort shoppingcenter i USA med massa dyra märken av allt möjligt.
Snälla och öpnna som amerikanare är så bjöd de mig på lunch också.
En mycket trivsam söndag lunch vill jag påstå.
13 åriga Mike fick ner sig mer mat än det dubbla av det jag åt,
men han är så rolig och snäll den lillkillen. De tog med sig mat hem i lådor också.
Okej, amerikansk matkultur är verkligen något så överlassat och inte faller det mig i smaken.
Men visst, en liter cocacola klarar även en 13-åring att få ner sig, imponerande!
Så snart vid var mätta och belåtna åkte vi hem till deras hus i Goleta.
Där var också Josef och Daniel. Jag visade hela familjen min pianokonsert som jag hade i våras i skolan.
De ville se filmen så vå hade en liten musik stund,
efteråt åkte vi till ett annat shoppingcenter.
Bara massa shoppincenter vart man än åker känns det som.
But this is america!
Det var verkligen jättemycket saker där inne.
Självklart pizza och snabbmat ställen på rad efter varandra, det var det första man möttes av när man gick av
bilen på parkeringen,
och alla glupska amerikanare som bara skriker efter mat känns det som.
Sen gick vi in i själva centret. Även här har man kört igång hårt på julpynt och försäljning nu.
Men granarna är ju så överdekorerade, massa lampar i alla möjliga färger, vita granar, hip-hop jul musik, bilnkande lampor, glitter och glamour och allt är överöst med pynt.
Det fanns mycket saker att se därinne. Filmer,kläder, möler, skor, karaokermaskiner,tv elektronik, leksaker, böcker,
allt huller ombuller. Familjen skulle handla mat, även här vart det annorlunda matinköp än de svenska.
På maxi kanske man är van vid ett eller två matstånd där man får prova på matt gratis. Medan här,
ja här hade du matstånd efter matstånd, som uppstaplade eftervarnadra vid varje sväng.
Det måste åtminstone varit  runt 10 bord på bara en liten bergänsad yta, och folket kan ju verkligen inte motstå
frästelsen. Titta men inte röra existerar inte bland amerikanare; Här är det mer som titta= vräk! Och det gäller det mesta.
Spontaniteten är stor!
Men det var den för min del också, inte på matsidan kanske men på vinterjacksidan.
För jag hittade mig en Calvin Klein vinterjacka för 50 $= 400 kronor och det är inte illa.
Den är brun och fin. Den passade dessutom.
Så nu har jag något varmt att sjunka ner i när jag lämnar Los Angeles airport för att beträda Arlanda flygplats, 20 timmar senare! Känns ju bra att vara väl prepared inför Sverige. Dessutom är jag väldigt nyfiken på att komma hem för julen.
Det ska bli spännande att se hur jag tar det, hur det kommer kännas, vad jag kommer tycka,
och hur allt upplevs! I'm so excited.
Nöjd och belåten åkte jag så snart hem igen.
Ska träffa familjen om 2 veckor och då ska vi på thanksgiving middag och träffa massa andra studenter.
Ska bli kul att se det går till.
Hemma igen visade jag Carla jackan. Hon tyckte om den.
Gjorde lite fruktsallad och böt några ord på peder och andy.
Gick ut på en promenad till Highshool, som ligger här nära intill. Stora basketplaner och fotbollsplaner med amrikanska flaggan i mitten på skolgården.
Man får verkligen den där känslan av usa när man av ren nyfikenhet tog sig in på highschoolområdet.
Fina byggnader och fint läge! Tänkte tillbaka på min ''stabila'' gymnasietid hemma i oskarshamn.
En tid som jag numera sagt adjö till, men minnena därifrån är också många, och med jämna ,mellanrum återtar jag tankarna, då jag möts av närliggande assisoiationer i mitt nya community som jag lever i....

Numera är man ingen gymnasie-elev,
utan universitets/college student, en riktigt student.
Men fortfarande är jag likagammal nu som jag var hela våren i trean, dvs bara 18 fortfarande.
Jag har fått fullborda mitt 18:e livsår med massa nya saker.
Pianokonsert, bal, student, slutbetyg, körkort, resor och också flytten till Californien den 6:e augusti 2008.
En stund jag aldrig kommer glömma,
både tårar, glädje, saknad men också så fruktansvärt mycket nytt och fantastikst som helt klart förblir ett av mina bästa minnen för livet!


Räknade faktiskt ut att jag snart varit här i ett halv år,
bara 5 veckor kvar av terminen vilket är sanslöst.
På ett sätt känns det som jag varit här länge när jag tittar tillbaka på allt jag fått vara med om
under dessa månader i usa,
det har hänt mer på 3 månader än vad det händer på 10 år,
ja så känns det ungefär.
Alla nya människor man har fått möta,
alla nya saker man har fått göra,
nya städer, landet, colleget, lärare, kamrater, bostaden, platser, affärer, livsstilar, mat,
språk, mentaliteter, kulturer...ja allt har verkligen varit jätte spännande,
hela hela tiden...och det bästa är att det heller inte verkar finnas något slut på det hela,
utan det bara fortsätter....har verkligen avlägnsat mig ifrån det mesta som tillhör mitt förgångna,
knappt en tanke på det längre...lite läskigt nästan att man bara kanske numera är omedvetet påverkat
av det liv man hade förr..
som att man bytt förklädnad,
blivit en annan människa, 
med ett nytt tankesätt, 
ser livet med andra ögon,
i ett klarare perspektiv,
trodde inte man kunde bli så förändrad inombords bara av ett miljöombyte,
men numera vet jag...och allt känns så obeskrivligt bra.
Även denna söndagkväll i november har jag fler saker att tänka tillbaka på
än vad jag hade i fredags morse...så mycket man kan uppleva bara över en helg.

verkligen mer än bara, upp, cykla, skola, hem...typ! I samma enformiga rytm.
Det här var verkligen något behövligt,
det inser jag nu.