.

Igårkväll innan jag somnade läste jag lite i Mia Törnbloms bok: Mera självkänsla!
Det var längesen jag tog upp en svensk bok nu, har mest blivit engelska under det senaste halvåret, men hur som helst läste jag två citat ifrån henne vilket verkligen är värt att upprepa och försöka ta åt sig av:

'' Jag tänker att jag är härlig, och att alla andra också är det. Och om jag möter någon som inte är så härlig, vilket såklart händer mig precis som alla andra, så väljer jag att tänka att det finns en orsak till att den personen jag möter har blivit ohärlig. Sedan gör jag vad jag kan för att undvika de människor som inte är så härliga, men jag ser mig inte som bättre än dem för det''

Det där tyckte jag verkligen var något klokt att gå tillbaka till och försöka praktisera själv.
Jag älskar psykologi, djupa tankar, funderingar, egen självkännedom, förståelse för andra människor och allt som har med vårt inre att göra. En sådan här bok av detta slag skulle jag lätt vilja skriva själv och jag har redan skrivit en hel del på egen hand som skulle kunna fogas ihop till en bok.

Tillbaka till citatet, alla människor möter varje dag folk som de irriterar sig på, lustiga människor, otrevliga människor, avundsjuka, nedtryckande, kaxiga, stöddiga etc... ja listan är oändlig på hur mycket negativit det finns att bli bemött av ifrån en del människor. Ingen kommer ifrån dessa möten, vare sig det gäller på arbetsplatsen, i kassan på stan, skolan, fritids, dagis, tåget, hemma.. ja helt enkelt överallt där det finns människor. En del situationer blir man bara sådär lite lätt irriterad på, där man tänker att här kunde denna person varit en aning trevligare, medan somliga situatuationer gör att det totalt hettas upp av ilska och frustration inom oss. Vad vi ger som respons, alltså sättet att ge igen eller varierar. Endel människor går igång i tjafs direkt, säger ifrån, argumenterar och står på sig... andra har alla dessa ideér inombords men lyckas aldrig nå ut med allt de skulle vilja nå ut med just när situationen är angelägen... istället sväljer de ner allt och grubblar i efterhand på hur mycket de ''hatar'' denna människa och de är besvikna på sig själva att de inte sade något tillbaka på plats. Vanligt är det också att när folk bemöter oss dåligt så tenderar många människa att tro mer på dem än på sig själva. Man väljer att tro...ja det är nog dem som har rätt, det är nog mig det är fel ¨på, jag är inte tillräckligt värdefull, inte lika bra som dem,, och det är orsakern till att de vågar gå på mig och betee sig dåligt.
Tänk vad dumt och fel egenligen: Att en människas spydiga beteende och dåliga uppförande nog ska bero på oss....
att en annan människa inte vet hur man uppför sig korrekt ligger i vårat ansvar och fel...hur har man äns maken till att klanka ner på sig själv till den graden, att ge sig själv skulden för något som inte är äns egna fel,,något som helt ligger i den andra människans händer! Det borde vara förbjudet att äns tänka tanken att ''slå på sig själv''', anklaga sig själv och låta sig bära skulden av dessa handlingar. Vi måste vara tacksamma för vilka vi är, uppskatta att vi fick ett liv, allt vi har och allt vi är är: För alla vi ÄR verkligen något! Vi måste älska oss själva för att kunna älska andra människor. Det bli också mycket lättare att umgås, leva livet och också njuta av livet om vi tycker om oss själva precis som vi är.
Det gör att vi släpper fokus på att tänka självcenterarde, negativa, nedlåtande tankar om oss själva som får vår självkänsla att sjunka till botten. Vi blir mindre upptagna av att hela tiden tänka vad andra människor ska tycka om oss, eftersom detta inte spelar någon roll för oss, huvudsaken för mig själv är mina åsikter, det är de jag står för och det viktigaste hänger på att jag ska må bra med mig själv...inte att andras egna dåliga välmående ska låtas gå ut över oss. Sanningen ligger nog i minst 99% av fallen i att det faktiskt finns en inre orsak hos varje människa att de blivit ''ohärliga''. Det finns saker som de själva känner sig illa med, dåligt tillmods eller har en allmänt dålig självkänsla. De har behovet av att hävda sig, trycka ned andra där de vågar, för att genom dett stärka sin egna existens: Gud vad vädelöst och svagt! Fast också otroligt synd om dessa männikor. Tänk att folk mår så dåligt så de har behovet av att sprida över det på andra också, för att inte själva vara ensamma om det...tänk vad dåligt att man har glädje av att vara stygg och elak, bara för för att själv må bättre av det. Det enda man har att fråga sig dessa människor är: Mår du bra? Svaret på det är abolut NEJ, jag mår skit, men det skulle de aldrig våga erkänna det för någon, för då skulle de ju hamna i underläge i jämförelse med andra männikor. Titta vilket behov att jämföra sig med andra människor det finns: VAd tragiskt att man inte kan jämföra  sig med sig själv, sluta hela tiden tänka att det finns bättre, duktigare, mer begåvade och snyggare människor i våran omgivning. Det är verkligen styggt och otacksamt i jämte mot oss själva! Tänk när det kanske kommer en dag då vi verkligen har större bekymmer än ett blåmärke på knät,  väga 3 kg för mycket, vara 2 cm längre, ha mindre/ större ögon, vilja ha lockigare/ rakare hår. Ja, den dagen då vi kanske verkligen är sjuka, står mellan liv eller död, förlorar jobbet eller någon av våra närstående sitter i en djup livsknipa. JA då inser vi verkligen i efterhand hur bra vi hade det, att vi verkligen inte hade något att klaga över. Det är lite av dettan äldre har lärt sig genom livets resa de åkt igenom, för dem var allt bättre för, huden var slätare, kroppen för spänstigare och yngre, deras föräldrar och familj levde med dem och de var fria, friska, unga och kunde göra vad de ville. Som äldre inser de sedan hur dumt de var av dem att hänga upp sig på små saker, både på folk runtomkring sig och på att ge kritik till sig själva. Livet har lärt dem en hel del, och det är nog därför de också säger till oss yngre, sluta klaga, och njut av era liv medan ni är unga och bekymmer fria, livet passerar så fort ändå förbi. Det stämmer, men visst kan unga människor också ha problem , det säger jag inte.
Men alla har olika problem, i olika åldrar och allas problem är viktiga att ta itu med och kunna handskas med på rätt sätt,
För att allt ska fungera så bra som möjligt, för att vi ska må så bra det bara går och göra det bästa åt vilken situation det än rör sig om, så ligger huvudansvaret på oss, mig, JAG!
Vi är det viktigaste vi har för oss själva, det är därifrån vi hämtar styrka att leva och kraft att älska alla runtomkring oss som verkligen betyder allt för oss. Vi gillar folk som ger oss beröm och som är snälla mot oss, alltså, vet vi vad som krävs för att tycka om någon. Därför är det lika viktigt att vi ger beröm till oss själva, varje dag, och också är snälla mot oss själva: Då kommer vi succesivt börja tycka mer om oss själva för var dag som går.
I takt med att denna självuppbyggnad av vår egna person börjat bygga upp sig och blivit starkare så kommer vi också märka hur mycket enklare det blir att umgås med människor i vår omgivning. Vi kommer inte längre bara ha oss själva, våra självcentreradde tankar och fokus på våra problem. Vi kommer uppträda mer säkert, avslappnat och alrig ha behovet av att trycka ner och vara otrevlig mot någon annan eftersom vi inte längre har behovet av att stärka oss själva på bekostnad av att någon annan människa ska få lida av spydigheter ifrån oss. Eftersom vi älskar oss själva så har vi inte behovet att få bekräftelse och bevis att vi duger: Vi jämför oss inte längre med någon annan, och vad andra tycker om oss är betydelselöst, dessutom är alla andra i våran omgivning lika osäkra och upptagna med sina egna problem och missnöjen, och dåliga självförtroenden så de hinner inte äns fundera på hur andra är. Det är som när någon går och tänker på en finne i ansikte. Vi är inte ett världscentrum och ett objekt som alla har i skallen. Vi är alla människor och var och en av sin egna sort! Vi kan verkligen sluta att tro att andra bryr sig så mycekt om varje detalj hos oss, för alla människor känner och tänker lika mycket om sig själva som vi gör. Tyvärr tror många att de är ensamma i världen om att känna endel känslor. De brukar tänka, det är bara jag som känner så här, bara mot mig folk beter sig så här och det är bara jag som har otur eller mår så här. En gång hörde jag en väldigt dum kommentar ifrån en person, den lydde:
''Hur kan hon som är så söt och perfekt, och som också vet att alla tycker det vara så nervös när hon har muntliga föreläsningar inför klassen. Hon har ju inget att vara osäker över''
Det första som slog sig, du måste ha stigit upp på fel sida idag eller pratar du i nattmössan kanske?
För det första så ligger nervositet i människans natur, alla blir det oavsett hur de än ser ut eller uppfattas. Kanske ibland faktiskt folk som vet att de är omtyckta blir det ännu oftare eftersom de ständigt har kravet på sig att få upphålla denna bild av sig själva. De pressar sig hårt för att inte tappa i någons ögon och det vill hela tiden prestera till max, eftersom de vet att detta förväntas ifrån dem. Samma sak gäller folk som sminkar sig hårt varenda dag och alltid klär sig tipp topp. De har också kravet på sig att de alltid måste komma i detta skick, eftersom folk är vana vid det, för vad skulle hända om de en dag visade sig offentligt i en joggning dress, uppsatt hår i en toffs och helt osminkade: Jo, de skulle vara rädda för vad folk skulle tycka om dem! De skulle vara rädda för att inte längre vara det folk förväntat sig, att inte längre vara ansedda som snygga och därmed skulle hela deras självförtroende falla ned pladask i sjön och sedimentera på botten för alltid!
Vilket dåligt självförtroende och vad svagt dessa människor känner sig i grund och botten, att hela deras liv hänger på vad andra ska tycka. Att de jämför sig med andra och mår inte prima med sig själva, uppskattar sig själva i oberonende till andra människors åsikter, att det hela tiden ska vara A och O vad andra ska tycka. Att vara tillräcklig i andras ögon.
Tillbaka till den där kommentaren om tjejen som var nervös fast hon visste att hon såg bra ut!, som personen som sa det till mig påstod. Jag vill bara tilläga, hur kan vi egentligen veta vad folk egenligen tycker om sig själva. Jag menar, alla klagar på sig själva och har alltid något negativt som de inte är nöjda med att komma upp med. Vad kan vi andra egenligen veta om hur denna tjej som söm förelästa egentligen tycker som sig själv, kanske hon inte alls kännde sig så vacker, kanske hon tyckte att hon var för kort, hade för mörkt hår, eller för ljust, kanske hon hade velat ha längre ben eller kortare lillfinger, eller större/ mindre näsa, blå eller bruna ögon, längre hår...eller att hon hade velat vara 4kg tjockare på överkroppen och 3 kg smalare på höfterna...ja gåtan ligger och vilar inom denna människas tankar. Hon kanske stod där och pratade inför publik och kände sig otillräcklig, rädd för vad folk skulle tycka, om de tyckte hon var för smal eller för tjock, eller om de kanske såg den där eventuella finnen under högra öron snibben. Det var mycket där inom henne som kretsade kring hennes egna existens i förhållande till andra. Hur bra eller dålig hon var i jämförelse med de andra!
Fast vad hon själv inte visste var att i andras ögon så var hon tillräcklig och Bra på alla sätt precis som hon var.
Så, att säga att hon inte hade någon anledning att vara nervös bara för att hon visste att hon var snygg och att alla tyckte det är ganska så missuppfattande. Hon kanske hade en annan uppfattning om sig själv än vad vi andra tror innerst inne, också kanske hon heller inte visste om det positiva folk verkligen tyckte om henne. För folk har i regel lättare att säga negativa saker till varanndra än positiva. Tänk att det i din omgivning finns en massa människor som tycker DU är duktig, ser egenskaper hos dig som de verkligen ser upp till och är avundjsuka över, det tycker du ser bra ut, är trevlig, varmhjärtad  och en rad med positiva saker som Du aldrig kommer få reda på. Vissa människor som du inte äns lagt mäke till medan andra som du mycekt väl vet vilka dem är. För det är så mycket gott som folk aldrig säger till varanndra som de innerst inne tänker och tycker. Det är synd tycker jag! Dessutom har alla olika smak, så att säga att alla tyckte en och samma sak om henne är också fel, för vi vet inte innerst inne vad alla tycker, men det ska numera inte spela någon roll då vi tycker om oss själva.

Så det bästa du kan göra är att helt enkelt välja hur du ska ställa dig till saker.
Sopa bort saker som tar onödig energi ifrån din dyrbra tid,
men se till att använda en rikgtit bra sopkvast,
för rent ska vara rent.
Ta itu med alla dina bekymmer och våga se och känna dem.
För problem är duktiga simmare och flyter gärna upp till ytan om du tränger undan dem.
Därfter kan du försöka komma på olika strategier på hur du ska hantera det hela.

Ångra aldrig dina beslut du fattat i tro om att det hade vart bättre om du gjort på ett annat sätt,
för vem vet, det kanske hade varit mycekt sämre. Tro istället på din beslut och se det bästa av allt som sker HÄr och NU!
VAr positic och glad, det hjälper dig att bli mer öppen för chanser som kan komma i ditt NU,
och eftersom du tror på dig själv och tycker om dug själv så vågar du ta chanserna också.
Du är inte rädd för att misslyckas, eftersom att det inte innebär att Du är misslyckad för den saken skull. Du är en lika lyckad individ för det.
Genom att ha en god självkänsla så vågar Du lita på dig själv och får en känsla av att Du kan klara allt, vad som än händer.
För att få ut det maximala av livet så lägg fokus på saker som känns vitktiga, bra och betydelsefulla för din del. LÅt inte andra ''ohärliga'' människors dåliga välmående få prägla dig negativt.
Städa helt enkelt bort sådant som tar för mycekt plats och känn hur mycekt mer livet har att ge.
VAd mycket tid det finns att vinna genom att bara sluta fokusera sïg på sina egna ''brister'' som man själv tror att man har och genom att ödlsa tid på dumma människor.
Du v'äljer hel
Det här är inte det lättaste men det går.det går.det går.
Bara du älskar dig själv  och inser att du själv är för dig är Allt, allt, ALLT!
Då lovar jag att förändringarna kommer bli större än vad själv från börjat kunna tro.
Allt är värt ett försök! Det finns inget att förlora.


Vi är inte stjärnor för alla de miljontals himmelsrika själar som beträder denna jord men vi borde åtminstone försöka göra vårat liv till det bästa egna himmelriket för oss själva, där vi trivs att leva, för vi hör hemma i våran egna himmel. Vi föll ned på jorden ifrån en aldelles egen unik himmel långt ifrån universum och därmed fick vi ett liv på jorden. Det är viktigt att vi behåller den himlen i samma goda skick genom att leva ett lyckligt liv där vi uppskattar oss själva och älskar oss precis för dem vi är...för det är också den samma himmel vi ska tillbaka till den dagen då vi tar farväl till jorden och livet här är över....
och som man brukar säga att man ska alltid lämna saker i samma goda skick som de var i när man kom.