.

En innehållsrik helg helt enkelt, med coctail- party (Meagen från sandiego på bilden ovan), tennismatch, shoppingcenter och retaurang med den amrikanska kontakt familjen, promender i parker och filmning och fotografering. Även ett inköp av vinterjacka.


I fredags vaknade jag och bestämde mig för att gå upp och handla,
så pallrade mig till vons för lite matinköp.
Redan kl. 9.30 var jag tillbaka och kändes skönt att ha det besväret avklarat,
fast numera så känns också matinköp meningsfulla,
handla nyttigt, veta att man mår bra av det och också att man kan laga maten också,
även de mer kluriga rätterna.
Sedan åkte jag iväg till skolan, övade piano, och låten är jag nästan helt klar med, på mindre än 1 månad,
vilket är ett framsteg, men piano är lite av min favorit grej så där kämpar jag i alla lägen.
Och även där gick det bra.
Strax innan 11 blev det gymmet en timme med Linnea. Springa, svettas och känna sig helt avslappnad i efterhand=)
Därefter hade jag engelska lektionen, fick tillbaka min uppsats..med ett glädjande resultat.
När jag får tillbaka min 3;e uppsats så har jag klarat hela kursen och går vidare till Engelska 100, vilket också enbart är engelska för amerikanare.
Åkte hem och åt, sen tog jag bussen till Mesa för att ta mig en promenad i den behagliga eftermiddags luften.
Filmade och tog lite bilder. Minst sagt spektakulära vyer vart man än vänder bilcken. Och folk verkar fortfarande inte gett upp att fråga mig om jag filmar för tv -ändning, men nej, jag filmar än så länge för min egna skull, för det  är roligt!
Kvällen var ganska lugn.
Tv- soffan och lite prat med Ben och Kotoe ungefär.
...Lördag...Carlas tennismatch...

innan dess hann jag med en promenad i parken här på garden street, det är nog en av de vackraste parkerna jag någonsin skådat, verkligen en njutning att bara gå omkring där, lufta sina tankar och låta mer ''må bra tankar'' beträda själen...men hade tyvärr brått så hann med att ta lite kort där också...

sedan tog vi bussen till montecito och tittade på tennis. Påminndes av tiden då jag spelade tennis och blev tidvist lite sugen på att börja, kanske ska ta en kurs nästa termin här på colleget eller kanske testa på någon helt ny sport...får se.
Carla förlorade men den hon spelade mot kommer fårn texas och spelar i divition 1. Hon är topp 20 så det är inte en lätt motståndare att ha med att göra.
Bussen tog oss sedan tillbaka till vårt hus. Kände mig som i någon mexikans provins när vi satt och väntade på bussen,
helt plötsligt kommer glass bilen, men utan glass, det var frukt istället, rikgtigt exotiskt,
låga hus, mörkare människor, lite 50/50 spanska engelska, palmer och andra färgranna blommor längst med vägkanterna och så bergen som ett ståtligt avslut på det hela!
Blev också en sväng till stan efter maten.
Var inne på Macys, tittade på smink, kläder, skor,
ja allt möjligt, var även på pasceo nuevo och inne på American eagle.
Kände ett sug av att handla nya kläder, en vinterjacka, byxor, tröjor,
men vad ska jag med det till, vinterjacka, här i californien, men det börjar faktiskt bli kallare,
och dessutom ska jag hem över julen till Norden, så då vill jag gärna hitta mig någon bekväm vinterjacka.
Provade en brun jacka, porvade byxor som satt bra till ett bra pris, luktade på väldoftande parfymer, och även lite kik på pyjamaser. Fast blev inget nytt inköp ändå, det får ligga och mogna lite, har svårt att bestämma mig än så länge.
Så då är det bättre att låta bli.
Vi hade coctail-party på kvällen. Vi hade ordnat en bar, med bordet i vardagsrummet, med blå lampor, och riktigt utsmyckat. Alla var fint klädda, coctail-kläder. Jag hade min favoritklänning på mig som jag köpte i Malmö förra året.
Den tycker jag så mycket om. Och det var så kul att höra ifrån andra att den tyckte den var så fin, jag blir så glad av komplimanger så jag går och tänker på det flera timmar efteråt och ibland ler för mig själv.
Det är så lite som behöver ske för att jag ska må bra. en riktig livssnjutare har det blivit av mej!
På tal om lite så var det faktiskt ganska ''lite'' folk här igår. Runt 40, både amerikanare, brasilianre, mexikanare, svenskar, turkar och allt möjligt.
Maggean från USa är nog den mest trevliga kompis från usa jag träffat:
Hennes personlighet är verkligen en guldmall för hur alla borde vara.
Äkthet,naturlighet och omtanke till max. Så kan jag kortfattat beskriva denna person.

Festen var som vanligt och blev lite nya konversatiner hit och dit. En lagom kväll.

En lagom söndag var det också.
Sov bort halva dagen vilket vanligen inte brukar vara typiskt mig.
Jag är den som gör mycket hela tiden och får mycket gjort, enligt andra jag hört iaf.
Men var uppe och klar vid 12.00. Så snart därefter kom den amerikanska familjen och hämtade upp mig.
Vi åkte till Nordstroms . Kändes nästan som att sitta på NK i Stockholm. Nordstrom är ett stort shoppingcenter i USA med massa dyra märken av allt möjligt.
Snälla och öpnna som amerikanare är så bjöd de mig på lunch också.
En mycket trivsam söndag lunch vill jag påstå.
13 åriga Mike fick ner sig mer mat än det dubbla av det jag åt,
men han är så rolig och snäll den lillkillen. De tog med sig mat hem i lådor också.
Okej, amerikansk matkultur är verkligen något så överlassat och inte faller det mig i smaken.
Men visst, en liter cocacola klarar även en 13-åring att få ner sig, imponerande!
Så snart vid var mätta och belåtna åkte vi hem till deras hus i Goleta.
Där var också Josef och Daniel. Jag visade hela familjen min pianokonsert som jag hade i våras i skolan.
De ville se filmen så vå hade en liten musik stund,
efteråt åkte vi till ett annat shoppingcenter.
Bara massa shoppincenter vart man än åker känns det som.
But this is america!
Det var verkligen jättemycket saker där inne.
Självklart pizza och snabbmat ställen på rad efter varandra, det var det första man möttes av när man gick av
bilen på parkeringen,
och alla glupska amerikanare som bara skriker efter mat känns det som.
Sen gick vi in i själva centret. Även här har man kört igång hårt på julpynt och försäljning nu.
Men granarna är ju så överdekorerade, massa lampar i alla möjliga färger, vita granar, hip-hop jul musik, bilnkande lampor, glitter och glamour och allt är överöst med pynt.
Det fanns mycket saker att se därinne. Filmer,kläder, möler, skor, karaokermaskiner,tv elektronik, leksaker, böcker,
allt huller ombuller. Familjen skulle handla mat, även här vart det annorlunda matinköp än de svenska.
På maxi kanske man är van vid ett eller två matstånd där man får prova på matt gratis. Medan här,
ja här hade du matstånd efter matstånd, som uppstaplade eftervarnadra vid varje sväng.
Det måste åtminstone varit  runt 10 bord på bara en liten bergänsad yta, och folket kan ju verkligen inte motstå
frästelsen. Titta men inte röra existerar inte bland amerikanare; Här är det mer som titta= vräk! Och det gäller det mesta.
Spontaniteten är stor!
Men det var den för min del också, inte på matsidan kanske men på vinterjacksidan.
För jag hittade mig en Calvin Klein vinterjacka för 50 $= 400 kronor och det är inte illa.
Den är brun och fin. Den passade dessutom.
Så nu har jag något varmt att sjunka ner i när jag lämnar Los Angeles airport för att beträda Arlanda flygplats, 20 timmar senare! Känns ju bra att vara väl prepared inför Sverige. Dessutom är jag väldigt nyfiken på att komma hem för julen.
Det ska bli spännande att se hur jag tar det, hur det kommer kännas, vad jag kommer tycka,
och hur allt upplevs! I'm so excited.
Nöjd och belåten åkte jag så snart hem igen.
Ska träffa familjen om 2 veckor och då ska vi på thanksgiving middag och träffa massa andra studenter.
Ska bli kul att se det går till.
Hemma igen visade jag Carla jackan. Hon tyckte om den.
Gjorde lite fruktsallad och böt några ord på peder och andy.
Gick ut på en promenad till Highshool, som ligger här nära intill. Stora basketplaner och fotbollsplaner med amrikanska flaggan i mitten på skolgården.
Man får verkligen den där känslan av usa när man av ren nyfikenhet tog sig in på highschoolområdet.
Fina byggnader och fint läge! Tänkte tillbaka på min ''stabila'' gymnasietid hemma i oskarshamn.
En tid som jag numera sagt adjö till, men minnena därifrån är också många, och med jämna ,mellanrum återtar jag tankarna, då jag möts av närliggande assisoiationer i mitt nya community som jag lever i....

Numera är man ingen gymnasie-elev,
utan universitets/college student, en riktigt student.
Men fortfarande är jag likagammal nu som jag var hela våren i trean, dvs bara 18 fortfarande.
Jag har fått fullborda mitt 18:e livsår med massa nya saker.
Pianokonsert, bal, student, slutbetyg, körkort, resor och också flytten till Californien den 6:e augusti 2008.
En stund jag aldrig kommer glömma,
både tårar, glädje, saknad men också så fruktansvärt mycket nytt och fantastikst som helt klart förblir ett av mina bästa minnen för livet!


Räknade faktiskt ut att jag snart varit här i ett halv år,
bara 5 veckor kvar av terminen vilket är sanslöst.
På ett sätt känns det som jag varit här länge när jag tittar tillbaka på allt jag fått vara med om
under dessa månader i usa,
det har hänt mer på 3 månader än vad det händer på 10 år,
ja så känns det ungefär.
Alla nya människor man har fått möta,
alla nya saker man har fått göra,
nya städer, landet, colleget, lärare, kamrater, bostaden, platser, affärer, livsstilar, mat,
språk, mentaliteter, kulturer...ja allt har verkligen varit jätte spännande,
hela hela tiden...och det bästa är att det heller inte verkar finnas något slut på det hela,
utan det bara fortsätter....har verkligen avlägnsat mig ifrån det mesta som tillhör mitt förgångna,
knappt en tanke på det längre...lite läskigt nästan att man bara kanske numera är omedvetet påverkat
av det liv man hade förr..
som att man bytt förklädnad,
blivit en annan människa, 
med ett nytt tankesätt, 
ser livet med andra ögon,
i ett klarare perspektiv,
trodde inte man kunde bli så förändrad inombords bara av ett miljöombyte,
men numera vet jag...och allt känns så obeskrivligt bra.
Även denna söndagkväll i november har jag fler saker att tänka tillbaka på
än vad jag hade i fredags morse...så mycket man kan uppleva bara över en helg.

verkligen mer än bara, upp, cykla, skola, hem...typ! I samma enformiga rytm.
Det här var verkligen något behövligt,
det inser jag nu.