Halloween i Isla Vista!

Det är så skönt att bara sätta sig ner, luta sig tillbaka och låta tankarna flöda fram till en läsbar text.
Senaste tiden har jag kännt att det hela tiden varit så mycket jag vill skriva ner och berätta men tiden har liksom inte räckt till. Ju längre jag väntat med att blogga, desto större blir högen av alla händelser och tankar som jag bara måste få ner på papper, annars glömmer man saker mer och mer: Och det är verkligen det sista jag vill eller kommer göra. För det känns som verkligen ALLT jag får uppleva och vara med om här har ett stort värde och bara får inte slarvas bort på soptippen. Ja, varenda sekund i mitt liv just nu är värd att minnas och mina upplevesler och iaktagelser arkiveras långt långt inom mig och har påverkat mig som person, för jag har börjat tänka och se på saker annorlunda nu, ur ett mycket optimistiskt och strålande perspektiv vilket verkligen är en känsla som man inte riktigt kunnat föreställa sig fanns, men livet är en jakt och vi väljer själva vår fångst...det viktigaste är bara att man vet vad man jagar!
Då ska vi försöka att återigen börja med lite färska rapporter från U.S.A , (och då menar jag inte bara om president valet och den ekonomiska krisen som man får höra på TV: apparaterna runt om i världen), utan det får bli mina små nyheter om vad som hännt sedan jag bloggade sist vilket verkligen var på tok för längesen.
Så, för att inte krångla till allt för mycket så är det väl lika bra att jag börjar att gå av stapeln ifrån Fredagen den 31 oktober vilket innebär Halloween.
Halloween som innebär utklädning, pumpor och fest i länder som firar det. Visst innebär det samma sak här också, men bara att allt är så mycket mycket mer, större och överdrivet. Ja, att få ha varit med om hur Halloweenfirandet går till här i USA kommer verkligen bli ett minne för livet. Det gjorde helt klart ett intryck, trots att det kanske inte var det bästa intrycket man fick av allt men hur som helst ska jag berätta hur firandet går till här.
Hela veckan var det härj om Halloween. Folk i alla åldrar gick utklädda till alla möjliga gestalter på gatorna. Affärerna var fullproppade med utklädningskläder och kunder som var i fullt pådrag för att handla. Folk verkligen handlar och slösar pengar på allt möjligt. Det känns som det har obegränsade med tillgångar och bara kan kasta pengarna omkring sig. I alla fall var affärerna smockade med folk, även pumpor och andra dekorationer runt husen och i staden. Det var musik och överallt hörde man prat om: What kind of costume are you going to have on Halloween? Och inte minst den andra frågan: Are you going to IV?
IV= Isla vista, ett stort studentområde här i Santa Barbara där bara massa studenter bor som både går på college och universitetet. Hela området är som en enda stor studentby med hus, gator och lägenhets hus där enbart ungdomar bor. Det är som en liten stad för sig. Och det är helt klart crazy där. Det kan jag verkligen säga efter att ha varit och sett halloween där.
Vi började med att klä ut oss här hemma i vårat hus. Jag klädde ut mig till en ängel, inte så svårt, bara ta studentklänningen och köpte några vingar som jag spännde fast. Det var folk här hemma i vårt studenthus. Alla var utklädda till olika saker, både zebror, poliser och lite av varje. Men ingen hade något överdrivet på sig.
Klockan 20.00 begav vi oss till transfercenter och skulle försöka ta bussen till Isla vista, men det var inte det lättaste kan jag säga. Det var så många som skulle dit så vi fick verkligen vänta länge för att få komma op en buss. Men med tålamodet med oss så lyckades vi med nöd och näppe få plats på en buss. Det var verkligen fullt av folk på bussen och jag stod trångt där med folk kors och tvärs runtomkring. Det luktade rök och det var varmt. Hann byta några ord med en kille som går på Univercity L.A och han sa till mig att folk kommer från alla stater för att fira halloween just i Isla vista och och det verkligen är otroligt mycket folk där. Jag hade hört att det skulle klart vara över mina förväntingar på alla sätt och vis. Så snart bussen stannade, steg vi alla av och började vår vandring mot huvudgatan. Det var mörkt och kylan hade börjat tränga sig lätt på. Gatorna var överösta med människor både till höger och vänster och vart man än gick så möttes man av fulla, jublande människor av gläde. Glädje över att festa i IV på halloween. Redan när jag kom av bussen insåg jag hur enorm betydelse denna helg verkade ha för amerikanarna.
Vi försökte hålla ihop vår grupp så gott vi kunde för det var verkligen viktigt att ha varandra under sådana firanden.
Det var bilar med dunkande hip- hop musik som susade förbi längst med gatan vi gick, visselpipor och skrik från alla hörn. Mörkret avtog ju närmare vi kom själva huvudkvarteret. Där började lamporna från de alla oräknebara subway, tacobell och andra snabbmatställen att påta istället. Blinkande ljus, poliser, dunk, musik, lampor i alla färger, doft av fet friterad mat och den ofantliga människomassan var bara förnamnet på hur jag upplevde allt.
Då har jag inte nämnt vad för slags kläder folk hade på sig och det vill man nog knappt veta. Men för att kortfatta det hela så var många utklädda till ingenting, och då menar jag inte att de struntade att klä ut sig, utan hela deras poäng var att knappt ha några kläder på sig. Det var verkligen kort, kort, kort, och uringade till max. Man undrar verkligen hur folk vågar visa sig nästan nakna helt ofentligt. Men det är så i amerika. Folk är väldigt öppna, bryr sig inte och tjejerna är ute efter att få mycket uppmärksamhet. Allt blir bara till en så stor överdriven grad. Det är en ytlighet och fåfänga som präglar detta land. När vi så kom till huvudgatan så gick det knappt att gå. Man trängdes i folkmassorna och tidvis var jag rädd att bli helt ihoppressad. Man fick helt enkelt knappt plats på gatan. Alla gatorna var det likadant på. Man såg tusentals människor som man mötte. Poliser, lukt av rök och sprit, härj och verkligen helt galet. Varenda hus var fullsmockat med festande människor och man blev nästan förblindad av alla strålkastare. Det kändes som man befann sig i någon overklig pjäs eller nåt. Ja det går helt enkelt inte att förstå vad det innebär att vara bland 70 000 människor på enbart ett kvarter. Det kändes som husen var kulliser i någon stor film och allt folk var som bakgrundsmänniskor till filmen. Och vad man såg folk göra uppe på de överösta balkongerna är inte att tala om. Kort sagt: Folk gör allt öppet här. Ingen döljer något här inte. Ingen bryr sig om vad andra ska tycka. Det är lite av deras mentalitet. Och eftersom det är som en vana så känner sig folk heller inte pinsamma tillmods, för de alla är ju än i mängden. Gör en så gör alla.
Det var minst sagt en halloween ur dess like. Vi kunde inte få tag på taxi så vi gick till ett matställe, fick stå och vänta över en timme i kö. Sedan kom också regnet. Blöta halloweenfrirare fick försöka skydda sig under taken och det resluterade självklart i att folk började dra sig hemmåt. Efter kl 3 så bestämmde vi oss för att ge upp taxiringandet. vi var trötta så Jennifer från Sandigo erbjöd oss att gå hem till hennes apartment och sova där. Det började nästan gå mot gryningen då jag utmattat trampade i mina våta, kalla sommarskor i riktning mot hennes bostad. Dessutom tappade jag bort alla så gick själv på köpet. Ja blev rädd då jag mötte olika hip- hop gäng. Så min enda tanke var bara: GÅ. Slutligen kom jag tillrätta och hemma hos Jennifer fick jag lite mjök och flingor. Hon lånade ut en pyamas och sedan slumrade jag snabbt i soffan. De andra sov på golven i sovrummen.
Runt 9.00 på lördamorgonen tittade solen in genom fönsterrutan och min blick var väldigt oklar. Jag var trött och kände mig allmänt ofräsh.
Så vi tog bussen tillbaka till downtown runt 11.00.
Det var en helt annan vy att se allt i dagsljuset när vi gick mot busshållsplatsen. Bergen var höga och mäktiga, längst med vägen som jag vandrat på natten sträckte sig kilometerlånga åkrar med med torrt gräs och palmer lite utspridda. De californiska små enplans husen av trä och små vackra planteringar kring fasaden gav en känsla av trygghet och värme. Allt såg så varmt, inbjudande och vackert ut. Hela området kändes var så pitrroreskt och solen lyste högt på himlen. Det kändes som natten inte lämnat ett ända spår efter sig då man traskade till hållplatsen med ögat mot landskapet. Men då man möttes av andra nästan halvtsovande, bakfulla ungdomar med smink som kladdats ut kring ögonen så förstod man ändå att halloween satt sina spår. Dräkterna såg skrynkliga och slitna ut, trots att de bara används en kväll. Det stank en salig blandning av illa luktande dofter. Många hade stannat kvar över natten och skulle tillbaka med bussen hem.
Man hörde prat om halloween, vilka folk träffat, vad alla sa och vad ingen kommer ihåg. Det var ett sådant där allmännt snack som ingen kommer ifrån efter fester och det är alltid samma frågor och repliker som upprepas som:
det var awesome, kanon kul, och annat som ska låta så bra som möjligt. Frågan är bara hur mycket av de folket säger som är sannt och vad de bara säger bara för att det ska vara så...?
Jag kan ändå medge att jag är glad att jag fått se halloween. Man har fått nya erfarenheter av hur folk lever här och vad som är seder och tradition. En halloween av detta slag kan man nog bara se i usa och 70 000 människor på ett par gator var det värsta jag varit med om. Men lätt att det var värt att åka dit.
Det är som jag säger, man vet aldrig vad som väntar än och det är hela tiden nya intryck man får ta del av, livet är verkligen som ett spännande äventyr.
Skönt var det i att komma hem på lördagen vid lunch tid. Lin, hanna och jag lagade mat. carla hade varit på någon brasiliansk fest men hade lyckats ta sig hem.
Själv var man smutsig, trött och hungrig. Så efter en god laxtallrik med sallad så tog jag mig en uppfriskande dush. Pysslade hand om mig och städade rent och tvättade.
Den kommande natten sov jag både länge och väl.
Morgonen därpå vaknade jag pånytt.
Som samma gamla vanliga entusiastiska, pigga och glada Emilie.
Redo för att fånga en ny vacker dag,
och även låta denna dag få uppfylla mig med det bästa som finns till utbud.
Så jag tog mig en promenad ner till stranden, ut på bryggan..
jag vädrade min själ,
lät stillahavsvinden fläkta mina tankar,
ögonen fick återigen blicka över den oändligt sköna landskapet,
havet, bergen, palmerna, soleskenet, sanden, båtarna, klipporna....platsen
och återigen kom den härliga känslan tillbaka till mig,
Känslan som jag bara upplever här,
som om jag blivit till en spegelbild av allt beundrande jag ser,
vilket troligen är sant,
Jag älskar livet och allt det tillför mig,
och jag älskar att jag är den jag är och har fått privilegiet att uppleva
det bästa som finns.
För min del så är allt dethär lätt det bästa som finns,
jag lever till allra högsta grad,
i en ständig lycklig episod,
där oro inför framtiden inte exsisterar.
Där allt som väntar mig känns som en spännande,
förväntansfullhet och lust att prestera till max.
För jag vet att det kommer bli bra,
allt kommer gå sin rätta väg,
för jag har fått en sådan perfekt inställning till livet här,
en inställning som kommer hålla långt,
men jag har alltid haft en bra inställning till saker,
kanske tack vare den jag lyckades komma hit,
det är nog säkert så.
Så nu är det bara att fortsätta på samma sätt,
för det är det bästa man kan göra.
Ja, jag kan...ja vi kan!
'''Yes, we can''',
som Obama sa i sitt tal till hela världen då han vann det amerikanska presidentvalet.
..trots motgångar
så ledde tanken ''yes, we can''' , bara den tanken och inställningen
slutligen ända in i mål.
Där kom mitt bevis på att man verkligen kan bara man vill!
Bara man verkligen känner att man kan så kan man.
Alla har den rätta nycklen till livslåset någonstanns inom sig.
Vill man verkligen finna den så göra man det också,
för vi alla har fått ett liv med alla förutsättningar,
sedan är det upp till var och en vad man gör med det.
Och hur mycket vi vågar tro på oss själva,
och det viktigaste av allt:
Att aldrig ge upp att upprepa det starkaste drivmedlet till oss själva
''Yes, we can,
yes I can.''
Slut för idag,
tack för idag.
Måste spara lite energi till kommande inlägg också,
för det kommer en ny dag imorgon med =)
Kommentarer
Trackback