.

FÖRST EN SAMMANFATTNING AV MINA DAGAR I BILDER.

En härlig kvällspromenad ifrån colleget som får mig att känna:
The only thing I will dream about in the future will be to return to this wonderful place: Santa Barbara




Henrys Beach- åkte på en busstur för två veckor sedan på upptäcksfärd. Gick längst stranden, lyssnade på vågorna,
och kände mig verkligen som jag vunnit på lotto. Fast det har jag ju ocks, jag har vunnit en stor portion lycka och det betyder allt för mig.

Solen s

Torsdagen den 5 mars  spenderades lunchen på SHORELINE restaurangen, 1 minut ifrån colleget, med lax sallad på tallriken njöt jag till fullo.
Yummi så gott. Och den vackra omgivningen går ju inte att missa.









Then back to school- för att skriva dans uppgiften på skol bibiloteket och sedan engelska lektion.

Solen skiner och fåglarna kvittrar,
och jag gör det samma, för varje dag som går.Måste ursäkta mitt långa avbrott,
min blogg har verkligen haft en lång tupplur nu, alldelles för lång.
Med tanke på hur mycket som händer hela tiden så skulle sidorna minst sagt vara överfyllda nu, men får ta och sammanfatta mig i det stora hela.
Jag trivs toppen bra, verkligen. Har en sprudlande känsla inom mig varje minut som går.
Denna vecka, förra veckan och veckan innan dess har varit väldigt hektisk. Mycket pluggande, men också strand och sol.
I skolan gjorde jag en film som blev klar förra helgen. Visade den i måndags och den fick sina välförkänta applåder kan jag väl säga, för jag tyckte den blev bra iaf. Går bättre och bättre för varje nytt projekt.
Har lämnat in olika uppsatser, läst texter, analyserat, fick A + på min massmedia response, ''Remote Control'' och sedan har det varit lite quizzes och andra uppgifter att samla ihop sina credit på.
Pianot börjar flyta på, fast dock lite att ta igen sedan jag avr sjuk. Men det ordnar sig.
Tog mig ut på en tur till Henrys beach med bussen för två veckor sedan och OJ vad det var härligt. Verkligen så där avkopplande att promenra längst med den vilda stranden, se folk ligga och läsa lite här och där och bara lyssna på vågornas brus.
Bussen hem tog mig närmare 1,5 timme då jag tydligen hade gått på fel buss, så åkte omkring i hela Santa Barbara på en riktigt upptäcks tur. Fick se massor som jag inte sett och insåg hur mycket man kan gå miste om, på sitt egna område. Därför blir jag så frustrerad av folk som bara vill byta platser hela tiden, som aldrig blir nöjda utan bara vill bort och upptäcka annat. Själv måste jag säga att jag har lärt mig att leva här nu och det känns ännu bättre nu än förr. Just för att jag känner mig hemma. Jag strövar på stadens gator och beträder alla affärerna som om jag var en inhemsk invånare sedan alltid. Ja, organiserad och koll har jag på allt nu. I helgen blev det stranden en stund mellan pluggningstiden och så satte jag mig med en lingonjuice på east beach café. Varje gång jag kommer ner till strandpromenaden blir jag lika glad och förbryllad. Folk säger att de vant sig vid palmer, strand och hela detta semster paradiset, medan jag tvärt om, blir lika fascinerad varje gång jag tar mig ner till havet. Jag satt, drack min juice, såg turisterna som satt och njöt i solen, och själv gjorde jag lika dant. Jag känner mig som en evig turist här och lever i ett paradis. Toppen är det här! Jag fick reda på att min film med största sannorlikhet kommer visas i TV, that made me feel so happy! Kändes som min karriär har fått börja komma igång lite nu, för media och film, det är precis det jag tycker allra bäst om. Har blivit en och annan kvällspromenad till santa barbara piren också.
Annars har det varit lektioner i skolan, jazz dans och idag tittade vi på en film på dansen. Läraren var sjuk så åkte hem på rasten och fixade min essay 2 och skrev ut den. Sen till posten för att posta mitt brev som jag satt pch skrev på natural café i lördags med en tysk chokladkaka som ett sött tillägg. Den förmiddagen var underbar, få se hur state street vaknar till liv. Det är svårt att sätta ord på, men man blir så himla glad här. Man ser mening med allt som händer, man har ork och energi till allt och motivationen är på topp. Till och med känns det kul att städa och laga mat och handla. Just den där känslan att man ansvarar själv, lever sitt egna liv, får bestämma och inte har några som helst hinder till något.
Jag känenr mig helt enkelt fri som en fågel.
Fixade min cykel och fyllde på min mobil idag också.
På engelskan fick jag tillbaka grammar testet och vi såg klart på filmen Into the wild.
Sen var det bara att trampa på pedalen och cykla hem i skymningen. För slutade inte förrän 18.00 i dag, så känner mig skapligt trött faktiskt. Lektion hela dagen, upp innan 7 på morgonen, plugg på rasten och på kvällen, dessutom kvällslektionen till 21.00, det är tufft. Men så är livet och jag klagar inte. Tycker om alla klasserna jag valt/ lektionerna.
Snart ska vi göra film hela klassen, fyllde i ett papper och önsakade att få vara actor eller director. Får se vilken film som vinner våran tävling, men min pitch är klar nu iaf.
Just det, på lunchen gick jag ner och åt en lax sallad, mmmm så gott och frestande. Det var ganska blåsigt och kyligt så stranden kunde det inte bli idag, men jag har börjat att få lite färg nu ändå.
Nu är det lugnare på skolfronten så denna helg ska det bli annat att se fram emot.
Pauline ska åka till Ventura i helgen eventuellt och hon sa att jag kan hänga på hennes fransk/ tysk / belgiska sällskap. Så det blir jag och de andea europeerna som tar oss en liten resa till Ventura. Älskar att se nya platser.
I morgon blir det fika med Rebbecka 11.30, träning innan dess och lite msn prat med dem där hemma.
Nu är det 2 veckor till Hanna kommer:) Är verkligen laddad för resan vi ska göra. Ett äventyr ur dess like och jag har köpt biljetterna till Las Vegas nu, bussen som vi ska ta. Allt är så gott som färdig bokat och jag ser fram emot att få åka och uppleva, ta emot intryck och njuta.
I helgen blir det också fest så blir till att socializing igen. Sen träffa familjen och fånga solens strålar.
Förra helgen försökte Pauline lära mig och Alexa franska i köktet, Pauline kommer från frankrike,Paris, men kan ju säga att det slutade ganska roligt. Vi rörde till orden och uttalet helt så vi får hålla oss till engelska.
Men känner mig tryggare nu i engelskan.
Det flyter på mer och mer.
Igår när jag och Carla gick hem ifrån massmedian så kände jag mig rikigt hemma med språket.
Så där att jag kan uttrycka vad jag vill, utan att nästan tänka alls.
Vilket framsteg!
Nu är det bara träningen jag måste ta tag i. Men Pauline har blivit medlem nu där också så hon sa att vi får ta och gå på yoga och pass tillsammans. Det låter bra tycker jag.
Hade dessutom dance- film inspelning igår. Ett jazz dans prov där vi dansade 4 och 4 inför kameran. Stablit!
Så nu vet ni, det är inte så att det inte händer saker. För det gör det verkligen hela tiden.
Bara att tiden går så himla fort så det inte räcker till.
Men allt är kanon här iaf.
Måste verkligen ringa upp Lindsey snart som bor här, så vi kan ta oss en fika snart.
Sen allt med resan när Hanna kommer, tänk att det snart är april....kan inte tro det är sant alltså.
Lite otäckt att inse att man snart varit här i ett år.
Därför ska jag verkligen fortsätta att ta vara på tiden.
Och jag LOVAR, bättre uppdatering kommer.
Nu när skolan tar upp mycket tid, så blir jag mer effektiv, och tar vara på den lediga tiden ännu bättre. Så ser ni,
jag ser positivt hela tiden. Hur man än vrider och vänder på det.
Och ser jag inte positivt vid något enstaka tillfälle, så vrider jag om det hela,
så vipps är jag Glad och på topp humör.
Önskar att alla fick chansen att känna en sådan kollosal mening och uppskatting av livet som jag gör,
pratade föressten med Sandra i tisdags på rasten,
vi låg i gräset, solen i ansiktet och ljudet ifrån alla sudenterna på campuset.
Vi pratade om att man ska uppskatta livet,
om hur glada vi är att vara här och hur ovanligt det var förr i tiden att folk kunde leva och resa som man gör nu, vi, dagens ungdommar. Jag såg några blinda människor på den där bussturen jag gjorde.
De hade ledar hundar, och tanken kom verkligen till mig, stackar människor som aldrig får chansen att se.
Vi tar allt förgivet, allt för ofta, folk har det nog för bra, söker efter något nytt och bättre.
Själv har jag det fantastiskt bra, jag är bortskämmd, livet skämmer bort mig. Men jag tackar och jublar tillbaka i gengäld.
Jag får och jag försöker visa och ge tillbaka så bra jag kan.
Jag letar inte, jag tröttnar inte, jag söker inte efter något annat,
för jag har funnit allt jag behöver.
Den här platsen är min,
jag har allt jag behöver,
ett optimalt liv,
kan hända att det finns annat där ute,
men kan hända att det inte alls är bättre än det här också.
Huvudsaken man mår bra,
och det gör jag,
här och nu,
är det som räknas för mig,
bye bye.