.

En underbar film såg jag ikväll. Fick rysningar flera gånger om.
Musiken...dansen....skådespelarna...vyerna...effekterna...platsen...handlingen...som förde mig långt in i drömmarnas värld.
En film man verkligen känner sig upplyft av, allt smällte så fint in vart annat...de dimmiga övergångarna....se de emotionella ansiktena tonades ut i sjön, bergen...vegetationen omkring platsen där allt utspelar sig på...: Ett hotell i Schweiz....Det jag uppskattar är att temat inte var komplicerat, utan så basalt egentligen. Det är just därför den var så bra. Inte varenda scen specifikt, inte varenda dialog utan mer helheten menar jag. Regin, manuset och idén. En person som blev kallad att hon inte kan dansa...kunde visst det, med anstränging, vilja och tålamod.
Karaktärerna förde oss in i en värld, in i en romantisk historia som utspelade sig emellan dem. Där personerna inte vågade visa upp sitt riktiga jag, där osäkerheten, tvivlet vilade i '' Babys'' kropp, men  stegvist släppte hon på spänningarna...hämningarna...vågade upptäcka sitt mod, vilja och dansade som en drottning. Hon klarade hoppet. Hoppet hon misslyckades med första gången...steget hon övade i sjön....då hon blev omfamnad av dansläraren vid namn Jonny.
Mycket berörande, effektfull och vacker film. Spännande hela vägen och underhållande med de sydamerikanska takterna...mambon, cha cha chan...ger en lust till att leva livet...till sin allra högsta spets. Att se hur vissa problem råder hos de flesta...att andra lyckas övervinna och vinna. Det som händer i filmer kan hända på riktigt...den ända som kan vara till hinder är vi själva. Man tänker tillbaka på sitt liv, ser bilder, avsnitt, stunder...och minns. Tillsammans med musiken, tonerna, klippen...så skapar man sig en relation till det som pågår på skärmen när man ser på filmer. Man anknyter och förknippar det som sker i relation till sig själv...jämför, förknippar, relaterar och får ett nytt perspektiv på mång och mycket.
Man tänker på annat, kommer bort ifrån sitt liv, skapar fokus och intresse för annat....så otroligt nyttigt att det finns så mycket att underhålla sig med...så mycket att hämta inspiration ifrån...så många nya spår och tankar man kan komma på, utveckla och göra något bra av. Ett bra filmtips helt enkelt som passar att se när som helst och som hålls fast i ens tankar.
Läste ut min bok idag, Lucia av Cannie Möller. Otroligt bra bok den också. Men blev lite besviken på slutet. Slutet ska ändå avsluta vad som händer...inte lämnas kvar som en gåta för läsaren. Annars kräver man nästan en fortsättning. Jag beundras av författare som lyckas hålla tråden, håller ett grepp om handlingen och utöker de sakliga raderna som för oss fram i berättelsen med tillspetsade beskrivningar...mäktigt imponerad blir jag. Önskar att jag också kan skriva en bra bok någon gång. Hur som helst jobbas det bra på min kreativa sida nu.
Fotbadet var skönt, skrubba av sig allt smuts som faktiskt sätter sig trots att man inte tror det...fixa naglarna...äter vitaminer...äter nyttigt. Har varit ute och gått två gånger idag. En liten flicka på 8 år stod ensam på lekplatsen....blickade mot de lekande barnen i gruppen bortom staketet...hon var ensam...ensamheten i hennes ögon gjorde nästan ont att se. Man tyckte synd om henne....för att hon just var själv...men barnet log- och så länge ett leende finns så finns nog en lycka där också....eller ler man kanske för att man inte vill visa andra att man är ledsen? Livet är ett mysterium. Det finns saker man aldrig kommer få svar på och saker man får se trots att man inte vill.
Sömnen efter maten var välbehövd. Känner mig pigg fortfarande trots att jag när som helst ska gå och lägga mig.
Jag gillar mina nya vanor som jag ska hålla nu. När man kommit över tröskeln, början...då går resten av bara farten. Man blir verkligen på god väg framåt då ingen stör.