Nu.
Så ja, nu har jag också skaffat mig en blogg. Tänkte det kunde vara kul för min egna del att
skriva lite vad som händer under livets lopp. Det är så kul att gå tillbaka sedan om några månader
och se vad man skrev, kände och gjorde då. Annars blir det mest som tankar, saker och annat som händer
bara bleknar allt mer och till slut minns man inte vissa saker
lika klart och tydligt som man gjorde för stunden.
Jag har i alla fall mycket nu som förblir oförglömligt,
även om jag inte skulle skriva ner det;
Så finns det skrivet inom mig.
Ja, det här nya livet jag lever sedan lite drygt en månad tillbaka här i Usa
känns lite som i en bok, en vädigt spännande bok som fängslar mig
till den graden att jag inte vill släppa taget:
För jag vill vara här länge till och inte åka hem..och ett bra tag framöver blir jag kvar:)
Under denna månad har jag upplevt så otroligt mycket nya saker, ibland undrar jag nästan hur mycket
kapacitet hjärnan egenligen har för att ta emot nya intryck och upplevelser.
Det är också nu man inser vad länge man kan låta tiden gå utan att det blir till några större variationer.
Vad mycket man kan gå miste som man inte har en aning om förrän man väl upplevt det!
Hade jag valt att inte komma hit så hade jag aldrig fått se:
- Los Angeles
- Hollywood
- Universal Studios
- Disneyland
- Beverlly Hills
- Följande kändisars hus: Madonna, Britney, David backham, Paris Hilton, Hillary Duff, Dr. Phil, huset där Charlies änglar spelats in, Frank Sinatras hus, Desperate housewives inspelnings plats och en skådis från CSI och Indiana Jones.
- High shool musical
- Golden Gate bron i San Fransico
- San Fransciso
- New York ovanifrån och flygplatsen
- Världens högsta träd
- Golden road som anses vara världens vackraste väg
jag inser att man har kapacitet till mycket.
Tidvis var jag ängslig, ibland var jag velig
och emellanåt kändes det till och med lite konstigt.
Konstigt att bara lämna allt bakom sig och ta ett nytt kliv i en annan sektion i livet.
Klivet innebar mycket mod,
några tårar men också en stor positiv förväntansfullhet.
Nu har jag tagit mig över gatan...jag är förbi övergångsstället.
Jag fick stå där på ena sidan av vägen och vänta på att rödljuset skulle slå om till grönt:
När STOPP vände till GÅ. När man stått sina första 18 år av livet på mer eller mindre samma plats
men ändå lärt sig att trivas och vant sig på positionen så pass mycket att man
tycker det kunde förbli gamla tider ett tag till.
Men så är inte fallet, inte för någon.
Och Då...när det plötsligt lyser grönt: Då har du fått din frihet som nu ligger i dina händer.
Du har tagit studenten och vipps hör du inte hemma någonstanns. Ja då gäller det att leta reda på sig själv, ta sig tiden, lyssna till sitt inre och fråga sig själv en enda fråga: Vad vill jag allra helst göra egenligen, om jag själv får bestämma, utan någon annans påverkan..?
Jag fann svaret på min fråga och nu befinner jag mig i Californien. Jag går på colleget som har 18 000 studenter, läser kurser som jag själv är intresserad av och jag har flyttat in i ett hus med 11 andra studenter från olika platser i världen som är i samma sits som mig. De har skaffat sig ett nytt liv, alla med olika mål och ambitioner.
Har bara gått i skolan i tre veckor men redan hunnit lära känna många nya människor.
Skolsystemet skiljer sig rätt mycket ifrån det jag var van vid, å andra sidan skiljer sig det mesta. Både språk, matvanor,
människor, klimatet, landet, ja allt i princip. Det är här jag ska infinna mig nu, bryta gamla mönster och skapa mig nya.
Det bästa är det att jag faktiskt infinner mig väldigt bra och lätt här.
Ansvaret man har nu över sig själv gör att man växer som människa.
Man gör saker och ser att man klarar av det och då växer också självförtroendet!
Många nya saker händer hela tiden. Í början var det mycket praktiska saker med skolan och annat.
Men nu börjar man känna sig som hemma här. Dagarna springer iväg och man hinner inte äns sova ut ordentligt.
I onsdags kom jag hem från skolan 22.30, har documentary filmmaking på kvällen så det blev sent. Sen var det bara upp igen vid 6.00 för att åka till skolan.
Det blir mycket engelska i skolan, dans, sång, piano och film + träning. Har fått nya kompisar på kurserna i skolan och nästa termin blir det jornalistik intrikting här helt så då blir det ännu mer nya upplevelser.
I huset trivs jag bra med de andra studenterna.
Carla från Brasilien och jag börjar alltid samtidigt så vi har alltid sällskap till bussen. Hon är en bra vän som man kan prata med om allt verkligen och rolig dessutom.
Lucia från Spanien dansar i samma dansgrupp som mig och vi ska börja träna på skolans gym med Linnea som också bor här. Så det känns bra att man hunnit få några bra vänner så fort.
På festerna som annordnas här i huset har man också träffat massor av folk som också går på colleget i Santa Barbara så det blir ju inte brist på umgänge, inte det minsta.
Men hädanefter kommer jag inte blicka tillbaka på den här första månaden så mycket, det blir så mycket att skriva och det finns det inte rum och tid till så börjar med vad som hänt idag:
Började morgonen med att städa mitt rum, tvätta kläder och efter frukosten (lunchtid) så åkte jag, Kotoe (japanskan i huset) och Anell (bosnie från Västerås). Vi tog oss en tur till shoppingcentret La cumbra plaza. Där var vi några timmar och shoppade lite. Sommaren håller i sig och vädret var som alltid: perfekt.
Imorgon ska jag träffa min international friendship familj. Är bjuden till en amerikansk familj på middag som jag ska ha kontakt med några gånger/ månaden, de har folk i min ålder dessutom så det ska bli spännande.
Blir kanske en stund på stranden med Carla innan dess.
Har lite att plugga också så det får bli min söndag det imorgon!
Nu ska jag nog spendera en stund i vardagsrummet innan det är tid för att sova!
En sak till har jag att säga:
många härliga, varma minnen av åren
innan jag kom hit;
Er vill jag verkligen tacka av hela mitt hjärta.
För trots att mycket nytt inhämtas i baggaget ,
genom livets alla dagar
så är en stadig botten
alltid kollosalt betydelsefull.
