.

Puh va kvavt det är idag,
vinden står helt stilla och solen gassar på.
Efter att jag och Lucia tränat på gymmet så där lagom vid 12 tiden så var det som att komma
ut i en bastu. Det är åtminstone 30 grader varmt..om inte mer...

Efter skolan och träningen kom jag hem en snabbis för att sedan gå tillbaka till stan och klippa mig.
Som vanligt blev det bara topparna och håret ser friskt ut tyckte frisörskan så nu gäller det att fortsätta
låta det vara och växa på, inga plattångar och annat som nöter. För jag vill ha långt hår!
Blev inte lugg fast jag tänkt lite på det, är ju mode på det nu även här i USA, men det hoppar jag övar
så fick bli det gamla vanliga, snelugg istället, men jag trivs och är van vid det
så då kan jag lika gärna ha det ett tag till. Inga större förändringar på håret kort sagt!

Nu är klockan lite efter 15.00 och snart ska jag tillbaka till skolan. Dokumentär film från 17.00-22.00.
Himla spännande och kul ämne, problemet är att man runt 21.00 är helt slut i huvudet.
I början var det ännu jobbigare att sitta och höra engelska hela tiden men nu har jag vant mig
så språkligt sätt går det bra men bara det att lektion i fem timmar på kvällen tar lite på krafterna. Tur att det är såpass
praktikiskt då, för dokumentärer och filmer är verkligen kul att skapa och göra.


Kort om helgen:
Med en hel del mediciner både antibiotika mot örat, allergi mediciner mot antibiotikan som det visade sig att jag inte
tål och läkarbesök så har jag blivit frisk igen. Skönt!
Så nu kan jag dansa, träna och nästa vecka har jag sång /prov/ uppträdande som ska bli betygsatt så det är  bra att sångrösten börjar kännas som den ska nu igen.

I lördags blev det en krya på kväll och ingen fest för min del men fest var det i huset ändå, så gick ju inte att ungå att stöta på folket när man låg och såg på tv i soffan. Amerikanare är sociala minst sagt.. men ändå ytliga till 1000.

I söndags var jag och hälsade på min international- friendship familj. Jag blev bjuden på middag och vi pratade opch jag visade även lite bilder från Sverige. För amerikanare från kalifornien så är Sverige jätte fint, medan jag mest tycker det är finare och mer att se här och i andra länder. Men visst är Sverige fint på sitt sätt. Det är ju ändå mitt hemland och man har ju en speciell anknytning till det.
Det var kul och jag tycker min familj som jag träffar 2-3 gånger i månaden är jättetrevlig. Kul att sönerna är jämnåriga med mig så känner man ännu mer gemenskap. Lär mig verkligen amerikansk engelska av dem och den riktiga dialekten vill jag också prata. Kommer nog kanske få mer och mer av den dialekten ju längre tiden går.

På kvällen åkte vi och bowlade med 7 ifrån mitt student hus.
Jag Carla, Kotoe och Anell i ett lag mot resten.
Det var kul att bowla, var ett bra tag sedan!
Efter bowlingen åkte vi och åt på någon form av mc'donalds.
Därefter hem och sova för att gå upp till skolan nästa dag.
Måndagen var först skola, sen hem och äta.
Linnea och jag jag till gymmet på kvällen, efter det gick vi och handlade + att vi stannade till på mc donalds, men jag köpte ingen hamburgare, inte efter träningen. Vi missade bussen så fick gå ända hem. Men när man pratar så går tiden snabbare.

Och så rullar veckorna på. Varje dag kommer och går. Ibland händer det mer
och ibland mindre. Även humöret skiftar.
Känns skönt att det är mycket att göra för annars skulle jag tänka för mycket
på alla där hemma. Men det gör jag ändå.
Jag känner mig glad och trivs bra här. Fast känslan av att vara utlänning här i USA, finns inom mig.
När man vet att man är 23 timmar med flyg från Sverige så känns allt där hemma
så långt bort härifrån. Jag känner mig så avlägsnad från Oskarshamn och allt som händer där.
Men jag saknar min familj, vänner och hemkänslan ibland.

Det är inte så att jag vill åka hem, för jag vill vara kvar här och njuta av
dagarna som är så annorlunda ifrån det förra. Jag känner att detta är en bra
grej, lära sig engelska, plugga saker man gillar och göra något helt opposit jämfört med det tidigare.
Många nya inntryck, annat folk och erfarenheter som verkligen känns givande och kul.

Man blir motiverad och självständig. Lever för sin egna skull och utvecklas.
Verkligen nåt jag har behov av.

Självklart så har man sina bättre och lite mindre bra dagar.
Dagar då man tänker mycket är alltid känslosamma. Då man minns och tänker tillbaka på saker som
inte kommer tillbaka. Då man tänker på hur allt kommer bli i framtiden.
Tankar om allt förflutna som man vet allt om till punkt och prick.
Men också tankar om det som kommer, sen, efter, som man man inte kan veta något säkert om.

Förresten var det jätteskönt att höra ifrån er på msn, vänner, där hemma.
Jag satt här och nästan skrattade och samtidigt fick lite tårar i ögonen.
Kändes som en saknad av er samtidigt som jag blev så glad att ni bryr er så om mig och att vi har kontakten kvar.
Blev lite tårögd när jag insåg att det dröjer innan vi ses. Fick även ta del av lite av erat småstadsskvaller.
Som på ett sätt känns så betydeleselöst nu men ändå vill man höra det. Kände mig lite som på hemmaplan.
Var i behov av lite kontakt med er, lite homesick för stunden.

Men nu står nya planer i luften,
Inom snar framtid kanske det blir en resa till L.A, las vegas och/ eller Sandiago med några från huset.
Vill verkligen hinna med att se så mycekt som möjligt så länge man ändå är här.
Får se hur vi ska ordna det, kommer nog inte bli än troligen men snart kanske.

Nu måste jag nog ta och kila till bussen för lektionen börjar snart igen.

Och Nella, lilla syster, du växer och ändrar dig mycket under dina snart 14 år.
La inte märke till det förr
men nu när mamma skickade kort så såg jag det.

Hasta manana!