.

Det är liksom som en livslust. Att vakna var morgon.
Känna solens strålar titta in genom persienerna, höra fågelsång och
vara lika lycklig av att faktiskt se det fina vädret och därmed känna att denna dag kommer bli bra.
Det är som att vakna till en vårmorgon och känna att livet är på gång, som att allt håller på att slå ut  och komma till liv.
Att känna att det behöver inte ske några under för att man ska vara lycklig. Nej, att man istället är nöjd med allt precis som det är och känner sig lycklig och uppskattar livet. Man glädjer sig för det lilla, som att bara få ett leende, se träden vaja med vinden  eller känna att man är pigg. För kan man inte ta vara på det lilla så hur ska man då veta hur man bär sig åt när man tar vara på det stora?
Jag menar någon stanns måste man ju börja och allt som sker har en början, en mitt och ett slut. Man börjar litet, med små framsteg och i takt med att man utvecklas så klarar man allt större och större saker.
Det är det som jag kallar äkta lycka, att kunna glädja sig för den man är, det man har och inse att var dag är unik. Vara medveten om hur många som är sjuka, eller har andra problem. Hur många människor som hade gett allt för att byta plats med oss.
Hur ens egna attityd och ställnning till hur vi bemöter livet är betyder som himla mycket.
Förr tyckte jag det där bara var prat i kvadrat och utjatade schbloner och fraser som folk drog hit och dit för att låta kloka, men nu; när jag börjat praktisera det själv så kan jag verkligen instämma att JA, det är verkligen SANT.
För attityden man har utåt speglar ju ändå vem man är. Spegelbilden reflekterar ut mer till omgivningen än vad man själv tror. Och det har jag fått klara bevis för på sistone.

Det var längesen jag kände precis så, men Här och Nu måste jag erkänna att jag verkligen uppskattar allt och njuter intensivt.
Kanske är det solens positiva inverkan eller så är det bara det mentala som
mognar och förändras mot bra riktning. Men kreativiteten växer och bara att möta andra människor eller ta en runda på stan innebär en stor inspiration till att skapa en betydelsefull text, djupa tankar och reflektioner eller ideér till mina pågående filmer/repotage.

Det här låter kanske lite överdrivet men det är det inte, det är en känsla av motivation som sköljer igenom hela mig och som får mig att bli peppad till livet och till att kämpa och åstadkomma saker jag vill.
Det är liksom som en del inom än har funnits där hela tiden, bara att den tagit en tupplur. Och så småningom när de rätta medlerna eller de passande bitarna fastnar på denna del av än själv: Ja då vaknar man till helt och hållet.
Man får en känsla av liv inom sig. Inte ett liv där man gör saker rutinmässigt och bara låter proceduren gå varv efter varv i samma gamla bana. Nej, jag menar verkligen LIV i allra högsta benämning. Det är då man inser att man gått och burit på något som inte har fått komma till uttryck. Det är då man inser att man nästan gått i sömnen under hela livets gång men ändå varit stensäker på att man är klarvaken.
Denna innersta kärna som alla människor går och bär på. Som alla kan känna inom sig men som de inte vet hur de ska komma tillutryck med, detta inre rum som helt enkelt är kännetecknet för varje människas existens.  Det som gör oss till unika individer. Det är denna inre kärna som måste komma tillrätta, landa på rätt mark, slå rot för att sedan kunna utvecklas till den mest fantastiska blomma. Och i takt med att detta inre rum eller ''blomma''  växer så slår den tillslut ut, uppnår ett sorts klimax/höjdpunkt  och sprider den gudomligaste doften vi någonsin kunnat drömma om,
En doft av färskhet, livsglädje och entusisam. En doft som vi bara vill lukta och känna om och om igen...ständigt...hela tiden...för alltid...för evigt...en doft som skänker oss viljan av att aldrig dö...utan att få vara kvar här på jorden...leva som vi gör för all evig tid.

Jag har hamnat rätt och hittat min plats på jorden. Attraktionen var så stark. Så Stark att mitt dåvarande sovande lilla rum ,eller denna lilla plats som tog en tupplur innan de rätta bitarna klaffade till:
Ja..jag tror denna del av mig har vaknat till liv nu.

Jag har stadgat mig på rätt mark, Allt är med mig, Inget fattas  och Nu är hela jag påväg.
Vandringen uppåt från marken har påbörjats för att snart, så småningom sprida denna Gudomliga Doft.
En doft som jag redan har fått provlukta på lite lätt. Men bara lite än så länge; allt i livet börjar med lite för att sedan bli till mer och mer.
Och även denna doft som jag ännu bara har fått en liten provsmak på kommer jag en dag få sprida själv.
Den dagen då jag har nått mitt mål, livshöjdpunkt, Då  vi alla få ta del av den Gudomliga doften som kommer sprida sig långt långt i fjärran skyn.
Doften av livslust,...glädje...njutning...evighet
Doften av önskan:
Om ett liv som aldrig aldrig har ett slut.

Författare: Emilie Olsson